Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skyddslingen - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SKYDDSLING EN
47
klang, som hon icke kände igen, clet understuckna
vädjandet till henne hade uteblifvit och när
deras blickar möttes, fann hon icke hans själ
därvid. Hvart hade den flyktat hän ? — Hon
var så snärjd i sitt grubbel, att hon ej hörde,
hvad de två herrarna språkade om — men på
tonen trodde hon sig kunna gissa, att det var
idel likgiltiga ting, och att samtalet snart af sig
själft skulle afstanna. Och då — då skulle han,
notarien, såsom han på senaste tid tagit för
seel, buga och gå upp till sig — för att snart
därpå vandra ut, ingen visste hvart. Hon kunde
rent af, fast med ögonen slutna, se hur
frånvarande hans mörka blick speglade härdens
lekande lågor, hur förströdt hans leende besvarade
häradshöfdingens, hur hela hans hållning, trots
korrektheten, förrådde spänd och längtansfull
väntan på lämpliga uppbrottstiden. Om Sam
ändå ville föreslå ett parti bräde, tänkte hon,
tiggde hon tyst; fast hon afskydde det slamrande
spelet. Be om det ville hon inte. Hvarken
Sam eller Frits fick ana, att hon önskade hålla
dem — det vill säga, notarien — kvar mot hans
vilja.
Sakta lyfte hon blicken och såg, att Frits
förstulet tagit upp sitt ur, sneglande på dess
visare. En ifver, gränsande till ångest, grep
henne, så att hon blott mecl möda behärskade
sin röst, när hon plötsligt, smått skälmaktigt,
sade:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
