Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ett gammalt hjärta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den härligaste vårmorgon lyste in genom de
två smårutiga fönstren till konsistorienotariens
expeditionsrum, tindrade genom de två flata
bläckhornen af tjockt glas, det ena med blått,
det andra med rödt bläck, nu snarlikt turkos
och rubin. Något annat vackert fanns just ej
därinne; den lille notarien själf var åtminstone
allt annat än skön. Solen smekte honom ändå,
men det märkte han ej, där han satt, trögt, stelt
framåtlutad, med armbågarna mot
skrifbords-kanten och ena handen med pennskaft mellan
knubbiga fingrar, stödande hakan och den tjocka
underläppen. Aldrig hade väl denna trutat ut
så modstulet slappt som i dag. Den törstade
också nu för alltid hopplöst efter en bättre kyss
än korkpennskaftet erbjöd. Hans runda, skalliga
hufvud var tyngre än någonsin af obotlig och
fåfäng längtan efter andra smekningar än
vårsolens. — — Notarien hade ingenting att göra,
men kunde icke vara annorstädes än här, fast
han just i dag formligen afskydde sin gamla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
