Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fart. Hela lanciärtruppen gjorde helomvändning och flere
skott smällde. Men äfven den flyende vände sig om i sadeln
och trakterade sina förföljare med några skott, hvilka hade
till följd att två lanciärer föllo af sina hästar.
Just vid denna tid försvunno den solen omgifvande
ljuskransens sista strålar bakom bergen, och i dalen började det
mörkna.
Man såg dock ännu, huru engelsmännen gåfvo sina
hästar sporrarne och förföljde den ensamme mannen, hvilken
dref fram sin häst i fullt galopp till en skogsdunge, som låg
intill vägen, där han försvann, samtidigt som man åter hörde
några skott smälla. Kort efteråt sprängde den förföljde
ryttarens häst vidare med hela lanciärskaran efter sig.
— Far! utropade Hendrik plötsligt, de ha träffat honom,
det springer en lös häst där på landsvägen.
— Det kan du väl inte se så noga i mörkret, menade
gubben.
— Jo, far, svarade ynglingen genast. Jag tyckte mig
precis se att hästen var fri.
Hofslagen af de bortjagade ryttarnes hästar
aflägs-nade sig allt mer.
— Låtom oss se till, hvad som händt därborta, utbrast
Hendrik efter en stund. Om också engelsmännen vända om,
kunna vi ju lätt dölja oss bland buskarna.
Efter ett ögonblicks öfverläggning med sig själf
förklarade sig fadern villig därtill, hvarför de gingo öfver en brant,
buskbevuxen äng, där de smögo från buske till buske. Deras
steg på den mjuka gräsmattan voro nästan ohörbara, och i
händelse af fara kunde de lätt förskaffa sig ett gömställe här.
Det dröjde ej länge, innan de närmade sig den lilla
skogsdungen, som låg omedelbart intill landsvägen. Helt plötsligt
sågo de en stor kraftig mansgestalt dyka upp midt framför
dem, befallande dem i dämpad ton att stanna, så vidt lifvet
vore dem kärt.
— Hvem där? frågade mannen, då de hörsammat hans
befallning.
— Egaren af farmen däruppe på kullen och min son.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
