Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Hvad viljen I här?
— Vi hörde skottväxling och ville se till om någon
hjälp var af nöden.
— Ert namn?
— Jan Oosthuizen.
— Holländare alltså?
— Ja.
— Är ni det blott till namnet eller äfven till sinnelaget?
— Det är en samvetsfråga, herre, som jag ej har någon
anledning att svara en främling på, invände gubben. Men
hvem är ni själf?
— Mitt namn är Vanheerden, och min hembygd ligger
på andra sidan bergstopparne vid horisonten.
— Alltså en transvaalsboer i fält.
— Alldeles riktigt.
— Hvarför ströfvar ni genom landet så här ensam? Är
ni spion eller kurir, kanske?
— Hvarken det ena eller det andra. Jag blef
tillfångatagen i en olycklig strid, men har smitit från engelsmännen.
— Då behöfver ni väl tak öfver hufvudet? Är ni
sårad?
— Sårad? Nej, lyckligtvis inte. Men ett säkert
gömställe för i natt skulle jag vara tacksam för.
— Så kom då med! Jag skall gärna erbjuda eder ett
sådant.
— Har ni tänkt på, att lanciärerna kunna återvända
hvilken minut som hälst? Det är ingen omöjlighet, att de
under sitt snokande efter mig skulle kunna ställa till
obehagligheter för er.
— Jag kan naturligtvis inte hindra dem att stanna på
farmen, men därför skola vi nog styra så till, att inte de
finna er.
Vanheerden hade för länge sedan märkt, att han hade
att göra med en afrikander, det vill säga en holländsk
ny-byggare, hvilken hatade den engelska styrelsen lika mycket
som transvaalsboerna, och han mottog därför erbjudandet med
tacksamhet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
