Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 56 -
Hustrun tänkte på, hur hon skulle börja. Hennes
händer skälfde, så att hon knappt kunde sköta knifven. Det
var som en slöja för hennes ögon, hvilken hindrade henne
att klart se, hvad hon hade för händer.
»Ska vi rensa all fisken?» sade Malin efter en stund.
Vid ljudet af rösten ryckte den andra till igen. Hon
kastade undan fisk, knif, skärbräde och sprang upp.
»Kona!» skrek hon och stälde sig midt framför henne,
darrande af vrede. Hon höjde sin hand, smetig som den var
af blod och fiskfjäll och slog henne hårdt på kindbenet. Hon
kunde icke få fram ett ord mer.
Malin sprang också upp. Hon tog ett par steg baklänges,
blef alldeles hvit i ansigtet, ögonen stodo stela fram, och det
bildade sig ett par djupa fåror bredvid munnen. Hon såg
ett ögonblick ut, som om hon ville slå igen, men hon visste,
att det skulle icke ha lönat mödan, så stor och stark som
hustrun var.
»Det skall 1 ångra, moster», sade hon lågmäldt.
»Ångra», skrek den andra. »Jag svär dig min salighetsed
på, att det ångrar jag aldrig. Du ser vacker ut i syna nu,
du förbannade kona. Gå till honom nu, sådan du är, får dn
se, om du nu kan locka honom med dina helvetes konster.
Men det säger jag dig, att en af oss skall ur huset, du eller
jag. Och jag skall skämma dig för allt hederligt folk, det skall
jag göra, så att du skall ha igen det i hela ditt lif. Och till
presten skall jag gä och till länsman, och vi ska nog se, om
en så’n som du skall få rätt emot en hederlig människa.
Hör du mig, ditt —»
Den andra hade gått flere steg baklänges. Hon vände
sig till sist om och sprang. I lon skulle gå till Karlson, så
att han fick taga henne i beskydd, tänkte hon. Men hon var
själf så häftigt uppskrämd, att hon ej rätt visste, hvad hon
tog sig till, förrän hon fick se husbonden, som höll på att
vända hö mellan regnskurarna ett godt stycke från de öfriga
karlarne. Hon gick rakt fram till honom, i det hon
instinkt-likt torkade af sin kind.
»Hon har slagit mig», sade hon med skälfvande röst.
Hon har slagit mig och kallat mig för —»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
