Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
belyst af ljusskenet, stod en lång, grof karl. Han höll upp
hennes venstra arm, medan han med den andra handen med
en knif stack henne under venstra bröstet. Bredvid sängen
stod en ännu helt ung kvinna med ett fint blekt ansikte och
höll en skål under det ymnigt rinnande blodet. Den ensamma
kvinnan därute uppfattade allt detta med en enda blick.
 |
| Ill. A E[=Albert Engström] |
Hon vågade ej stanna en minut längre, utan vände om och
sprang därifrån, allt
hvad hon förmådde,
medan de af regnet
uppblötta kjolarne
slogo om hennes
ben, och i mörkret
grenarna från
träden ruskade vatten
öfver henne, när
hon kom dem för
nära på den trånga
skogsstigen. — —
Morgonen därpå
drogo molnen bort
för sydlig vind, och
solen sken klart in
genom prestgårdens
fönster, glittrade i
regndropparna, som
ännu sutto på blad
och gräs, samt i de
små
vattenbildningarna, som här och
där lågo kvar i hålen på stentrappans stora, flata kalkplattor.
Fåglarna i syrenhäckarna och i de gamla otuktade lindarna
drillade i kapp i det vackra vädret, och borta vid kärret
steg en tunn, lätt dimma upp, skingrades af vinden och Hög
i lätta, ulliga tappar bort öfver buskar och träd.
Kyrkoherden var nyss uppstigen. Han stod i sitt fönster
och såg ut öfver den för honom välbekanta nejden och
smålog i sitt stilla sinne af förnöjelse, när han tänkte på, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 18:10:51 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/samallmoge/1/0065.html
