- Project Runeberg -  Samlade allmogeberättelser / Första delen /
152

(1898-1899) Author: Gustaf af Geijerstam With: Jonas Lie, Albert Engström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 152 -

- Det var då väl, att hon inte begrep något den här
gången.

Snart låg båten i land, faran var öfver, och nu gick
alting bra. Dagen därpå låg i vaggan en stor, tjock pojke,
som var vid den bästa hälsa i verlden.

— Och det var väl inte för mycket, sa’ barnmorskan.
— när man hade gjort sig så mycket besvär.

Meu när Erikson sedan kom in i kammaren, då gick
han rakt fram till sängen och tog hustrun i hand. Sedan
lade ban försigtigt ifrån sig pipan i fönstret, stälde sig
framför vaggan, där den lille låg, och skrattade kort ett par
gånger, medan ögonen glänste med ett mildt, fuktigt
skimmer. Så såg han bortåt bädden på hustrun igen och strök sig
med handen öfver ansigtet.

— Jag tror rakt, jag får tårarna i ögonen, sade han.

Erikson hade börjat bli så konstig på en tid. Han var
tystare än vanligt, sade ingenting, när han var i stugan och
åt, och brydde sig inte en gång om pojken i vaggan. Långa
stunder satt ban ensam ute på trappan med pipan i munnen
och såg ut åt skogen, mumlande för sig själf, skakade på
hufvudet, stoppade om pipan igen och såg på nytt bortåt
skogsbrynet* mörka rand, ofvanför hvilken himlen lyste af
återskenet från aftonsolen.

Ibland gick han in i stugan och satte sig vid bordet.
lTr byråklaffen tog ban fram stora hushållsboken, som ingen
mer än ban och hustrun fick titta i, bredde ut den framför
sig och tog fram ett rent papper, som han skref fullt med
långa rader siffror, adderade, subtraherade och dividerade i
oändlighet. Så vek han betänksamt ihop papperet, efter att
än en gång noga hafva genomläst det, stoppade det sedan i
fickan och gick ut igen, blossande af alla krafter på pipan.

Ett par gånger hade hustrun försökt tala vid honom,
men han snäste af henne så tvärt, att hon ej gjorde om
försöket för tredje gången.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 18:10:51 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/samallmoge/1/0156.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free