- Project Runeberg -  Samlade allmogeberättelser / Första delen /
211

(1898-1899) Author: Gustaf af Geijerstam With: Jonas Lie, Albert Engström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

- 211 —

Karl .Julian svor en lång ed ocli sprang öfver diket,
som skilde dem åt. Med knuten hand gick lian fram emot
brodern, och vansinnig af rädsla lät Per det tunga spettet
falla mot den kommande.

Han hade icke beräknat, att spettet var så tungt, ej
heller att slaget skulle träffa midt öfver hjässan. Han stod
stilla och såg som i en dröm brodern ramla åt sidan, göra
ett par raglande steg, falla ihop som ett döfvadt slaktdjur
och tungt digna mot jorden.

Med spettet i handen stod I ’er ocli stirrade på brodern,
som låg orörlig på marken. Hatten hade fallit af, ocli det
Höt blod ur hans mun.

Kom upp, Karl Johan, ligg inte där, stönade den

olycklige.

Men nu hade drängen hunnit fram och böjde sig ned
öfver den liggande. Han sade blott ett enda ord, och i nästa
nu låg Per på knä på marken. Hans röst var kvidande som
ett barns, när det gjort något illa, och hans bänder voro
hopknäppta.

- Min bror, ropade han, min bror. Jag har slagit
ihjäl honom.

(Trätande öfverljudt, sjönk lian ned bredvid den döde,
och som tryckt till marken af sitt eget öde, låg föröfvaren
af detta sällsamma brodermord stilla snyftande på knä vid
liket, till dess att främmande händer grepo honom och förde
honom bort.

Sa passerade händelsen ute på landsbygden, och nu
skulle rättvisan taga hand om den farlige mördaren, hvilken
på det urtima tinget fördes in framför domarbordet och
följdes af alla de ögon, som, fasande för hans brott, fordrade
straff öfver mördaren.

Han stod vid bordet och hörde pä alla de underliga
ord, som sades och hvilka han icke förstod. Vittnen kommo
fram, ocli hans ögon stirrade på de talande, som om han

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 18:10:51 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/samallmoge/1/0215.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free