Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 341 —
liar bössa i handen och hade en bel knippa sjöfågel
dinglande i ett snöre på ryggen.
Sven Ersson såg icke opp från sin tallrik, men alla,
som sutto i stugan, höllo andan i afvaktan på, hvad som
skulle komma.
Hvar har du varit? kom det ändtligen i stillsam
ton från husfaderns plats. Det låg vrede i tonen ; pojken
vid dörren såg trotsigt opp och slängde hatten ifrån sig.
— På sjön, sade ban hånfullt. Jag har allt dragit till
huset, kan jag tala om.
- Låt det vara godt nu, far, bad Katrina vid
spiseln.
Den gamle reste sig.
— Låt det vara godt, upprepade ban. Låta det vara
godt, ja. Så låter det alltid. Jaså, du har dragit till huset,
du. Nej, dragit ifrån huset har du, allt från det du kunde
röra dig själf. Har jag inte fått lega dräng för dig kanske?
Sa’ jag dig inte, att du skulle vara med och köra in hö’t i
dag? Och så ger sig den förbannade pojklymmeln till att
ränna åt skogen, innan nå’n annan fått opp ögona en gång.
Sven Ersson hade rest sig opp och gick fram emot
sonen.
— Vet du, hvad jag borde göra med dig? skrek han.
Stryk skulle du ha, så gammal du är, strvk så du skall
minnas en annan gång, hvem som är far din.
Och han lyfte handen, medan hans knän darrade af
sinnesrörelse.
Alla som sutto vid bordet, hade rest sig upp, katten
sprang skrämd under sängen, och Katrina började gråta
borta vid spiseln.
— Stilla dig far, had hon igen. Stilla dig för Guds i
himmelen skull.
Slå till! sade gossen. Slå till! Men så min själ,
slår jag inte igen.
Sven Ersson gaf till ett utrop. Det lät som ett rytande
af smärta, han fattade sonen i strupen och slog honom blindt
med högra handen i hufvudet. Gustaf vrålade af smärta
och vrede, han var eldröd i ansigtet och hade redan höjt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
