- Project Runeberg -  Samlade allmogeberättelser / Andra delen /
159

(1898-1899) Author: Gustaf af Geijerstam With: Jonas Lie, Albert Engström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 159 —

ningoni vant sig vid det också, så att nu visste de, hvad de
skulle svara.

Schalken började: »Gud gifver viil utan vår bön
dagligt bröd. ..»

Nej, nu stod det fast.

o * #

»At, åt», försökte lärarinnan.

»At, åt», sade Schalken. Ocli så blef det tyst en
stund igen.

»Ja, hvem är det, Gud ger bröd åt?» frågade lärarinnan
alldeles utom boken. Ty hon hade studerat pedagogik och
kände till, att man borde uppmuntra barn att begagna sitt
förstånd.

Schalken funderade. Några flickor räckte upp fingrarne,
Hilda skämdes, en och annan lade hufvudet på sned och
satte handen för mun.

»Nå, min gosse, hur blir det? Hvem är det Gud ger
bröd åt? Ger han bröd åt alla människor?»

Lärarinnan undvek med flit den negativa formen på
frågan, som här varit naturligast.

»Nej», sade Schalken tvärsäkert, »inte åt tiggare.»

»Ger ban inte bröd åt tiggare? Har du sett någon
tiggare, som inte fått bröd?» Nej, det hade Schalken inte
sett. Han hade hört talas 0111 dem, som svultit ihjäl. Men
det tordes ban inte säga. lian teg.

»Sätt dig ner och läs öfver bättre tyst för dig själf»,
sade lärarinnan. »Nå, svara då, Hilda. Du kan, det vet
jag då».

»Gud gifver väl utan vår bön dagligt bröd åt alla
människor, jämväl de onda, men vi bedje i denna bön» etc.

Hon läste fort, säkert ocli utan att resonnera. Det lät,
som när man drar en barnvagn på ett kvistigt trägolf.

»Det var snält, min Hicka», sade lärarinnan. »Nå,
Ida, vidare, huru går det till?» — Af samma skäl som ofvan
begagnade hon icke uttrycket: »Huru sker det?»

Och så gick det vidare.

Men Schalken satt tyst och stafvade för sig själf på,
att Gud gifver väl utan vår bön dagligt bröd åt alla
människor. Han tyckte, att han kunde ha fått litet mer, när han

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 18:11:06 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/samallmoge/2/0163.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free