Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
när jag inte Lar kunnat hjälpa mig själf, då har jag hat’t
tur, och när jag inte har haft tur, då har jag hjälpt mig
själf.
»Dagen därpå gick jag direkt upp till ingeniören, som
ledde arbetet, och frågade, om jag kunde få arbete där.
’Hvad kan du göra?’ sa’ han. ’Jo, jag kan väl alltid hjälpa
till med att bära redskap,’ sa’ jag. Då tittade ban på mig,
och hur det nu var, men ban tog mig, och jag fick börja
genast.
»Nu var det förbjudet för arbetarne att slå pojkarna.
Men en dag skulle jag skjuta, en skottkärra öfver ett bräde,
som var lagdt öfver ett dike. Det var inte mitt fel, för
brädan låg löst och vände sig. Men det gick ikull. Och då
sprang en af karlarna på mig och gaf mig stryk. Och ban
drog mig i örat, så att det gick loss ett långt stycke. Titta»,
fortfor han, »det har jag märke efter än. Men då gick jag
till ingeniören, och han tog mig i försvar. Och för att jag
inte skulle få igen det på annat sätt, så tog han mig som
betjäntpojke och lät mig vara med sig och följa med honom
och bära hans doningar, när har var ute och mätte. Det
var ett slags befordran förstås, och alla de andra arbetarna
voro så afundsjuka på mig, så det fans de, som hade
svurit på att slå ihjäl mig, bara jag visade mig utanför dörren.
»När jag hade varit hos honom ett år, så tyckte han
det var synd, att jag inte skulle få lära mig något
ordentligt. Ilan hade fått tycke för mig och tyckte väl, att jag
var pigg kan jag tro och rapp i vändningarna. Och då
skaffade han mig, så att jag Hck komma in som frielev vid
mekaniska verksta’n i Malmö.»
Han gjorde ett uppehåll i berättelsen, och vi klingade
med hvarandra.
Därpå fortsatte han igen, sedan han satt sig till rätta
ocli lagt upp benen på en stol.
»Men då började jag att tänka på saker, som jag
aldrig hade tänkt på förr. Jag tyckte, att det i alla fall var
trist, att jag skulle gå på det sättet som ett slafdjur och
aldrig få se allt det sköna och härliga, som fauns i världen.
Jag läste allt, som jag kunde komma öfver, Blanche och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
