Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 283 —
När Märta kom närmare stugan, där de båda änkorna
bodde, saktade hon gången och gick på tå, som om hon varit
rädd för, att någon kunnat höra hennes steg och förstå, hvart
hon gick och i hvilket ärende hon var ute. Ilon stannade,
drog efter andan och syntes betänka sig. Det var inte utan,
att bon innerst i sitt oroliga, lilla hjärta fruktade för, hvad
mor Albertina skulle ha sett. Ty mor Albertina såg båtarna,
långt innan de kommo hem, såg dem så tydligt, att hon kunde
urskilja männens anletsdrag ocli räkna, hur många som
funnos ombord. Hade hon inte för många år sedan sett, att gamle
lotsåldermannen skulle dö två dagar innan det skedde? Gamle
lotsåldermannen var frisk och kry, och ingen anade, att mor
Albertina skulle kunna få rätt. Men två dagar efter sedan
hon sett sin syn, låg ban ändå stel och kall i sin säng.
Detta och mycket mera visgte Märta, och därför var
hon rädd i sitt hjärta, när hon smög sig fram mellan de små
ljusa byggnaderna, som krupit ihop på landsidan af ön i
skydd för den hårda västan. Och blodet stockade sig i
hennes hals, när hon såg, att mor Albertina verkligen var ute
och satt på bänken, som stod utanför fönstret i den lilla
täppan, där luktärterna växte i skydd af ligusterhäcken.
Mor Albertina vände sig om, när hon hörde steg, och
när hon såg, att det var Märta, nickade hon.
»God afton, Märta hur står det till hemma hos er?»
frågade den gamla.
»Jo, tack, det var nog bra.»
Märta hade i ögonblicket alldeles glömt, att det fanns
någon anledning att framställa en sådan fråga. Ilon måste
tänka ett ögonblick, innan hon erinrade sig, hvad som händt,
øcli hvad hon nu därför borde säga. Men i ett ögonblick
stod det klart för henne. Och därmed kommo också orden
på hennes läppar. Hon berättade alltsammans långsamt och
omständligt, både hur hennes bror blifvit född, hur duktig
modern var, och hur mycket fisk fadern fått under resan.
Hon blef gladare och gladare, alltsom hon berättade. Ty
hon märkte, att den gamla tyckte om att höra henne tala.
Hela tiden tänkte hon på, hvad hon egentligen ville fråga
0111, och just därför berättade hon både bättre och utförli-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
