Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Två martyrer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
så lär väl jag ingenting begripa af hvad som menas med
köttets underkufvande.
— — — — — — — — — — — — — — — — — — — —
En nästan lika helig och djädrig eremit är Gusten
Pettersson.
Han späker dock icke sin kropp på landsväg mellan
hjul, eller uti skog och mark med bössa på rygg, utan han
samlar sin blifvande gikt och reumatism och sin ålderdoms
krämpor sittande i en flatbottnad eka ute på sjön.
Ty Gusten är en fiskare. Allt ifrån det isen går sin
väg sitter han ensam och allena från solens uppgång allt
intill nedergången långt borta vid vasskanten och stirrar på
ett flöte, hvilken verksamhet inbringat honom under året
sex mörtar till hushållet samt en indians rödbrända hy.
Kommer han hem någon kväll och således icke
föredrager att tillbringa natten och begå sin andakt i någon
fårkoja vid stranden eller i en ängslada, så är det
ingalunda af längtan att få omfamna sin hustru eller kyssa
sina barn, utan för att leta daggmask i grannarnes
örtagårdar.
En människa med vanliga böjelser och allmänt
mänskligt förstånd skulle länge sedan — om han haft Gustens
erfarenheter — hafva bränt sin båt, brutit sönder sina
metspön och förtrampat sina refvar. Men han har hvar morgon,
som blir ny, och hvar kväll, som blir skum, samma
brinnande håg, samma lefvande fiskeanda.
En gång slank han en natt in i sin bäste väns
trädgård för att leta mask samt ställde sig i närheten af en
berså för att tända sin lykta.
Så fort hans ljus blänkte till, fick han ur bersåns
innandöme höra ett gällt och förskrämdt kvinnoskri, som han
egentligen skulle hafva känt igen såsom sin hustrus, om han
för tillfället kunnat tänka på annat än sin daggmask. Och
en grof mansröst röt samtidigt:
— Jaså, du går och spionerar på folk!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
