Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vedernamn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sig Svanselin, Gustaf i Påbo och Amandus i Dalen antogo
namnen Skytt och Bagge. Det gick förträffligt. Sedan de
själfva accepterat namnen och inte blefvo ilskna eller ville
slåss, när man kallade dem så, tyckte man inte att det var
märkvärdigt längre.
Men Nisse i Kvarnbacken och jag vi kunna inte komma
ur vårt elände.
Nisse kunde inte gärna i kyrkoboken låta skrifva sig
för »ryttmästare». Det var ju omöjligt, och det sa’
kyrkoherden honom uppriktigt och ärligt.
Och när jag kom fram till prästgården och sporde hur
jag skulle bli förskonad ifrån mitt »läktorat», så sa’
kyrkoherden:
— Det är väl ingenting att sörja öfver, ty i mitt tycke
klinga »läktor S.» lika bra som »Thure S».
Men jag såg i detsamma liksom en tjufpojke glänta
fram i ögonvrån på’n, hvadan jag höll det för säkrast att
öfvergifva det ämnet. Och läktoratet får jag väl dragas
med så godt jag kan till min död.
Men förargligt är det, ty aldrig kan jag komma till
Guds hus eller missionshuset, utan att där står någon
syndapalt vid dörren och säger:
— I da’ ser dä’ ut att bli god plats på — läktarn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
