Samlaren / Andra årgången. 1881 / 50 (1880-1935) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bellmaniana. Om Bellmans melodier. I. Af Julius Bagge

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Bellmans tid känd äfven såsom vaggvisa. Sinclairsvisan (Se svarta
böljans hvita drägg — möjligen af franskt ursprung, se Höijer,
Geijer och Afzelii Sv. Folkvisor III: 211) har måhända ock
förekommit med »andliga» ord.

Bland melodierna har emellertid påträffats en, hvars närmare
granskning är af intresse, dels emedan det är den enda som
möjligen kan gifva något stöd åt Atterboms uppfattning, den kan
nemligen vara ett minne från barnaåren, ehuru likaväl från
konsertsalen som från hemmet, dels emedan Bellmans åtgörande vid
densamma är mer omfattande än vid de öfriga. Det är »Hvila vid
denna källa». Melodien är i de gängse upplagorna af
Bellmansmusiken riktigt återgifven och säkerligen har hvarje läsare den i
minnet. Deremot meddelas följande takter ur Pergoleses »Stabat
mäter» (komponeradt för ett kloster i Italien 1736).



Att vi här hafva att göra med originalet till Bellmans melodi
framgår af 1) den synnerligen originela synkoperingen (l:a och 3:e
takten), 2) de jemna fjerdedelarne i 5:e och 6:e takten, hvilka B.
förändrar blott från fallande till stigande. Bellmans melodi följer
P:s till och med 5:te takten, derefter är inskjutet ett nytt motiv
på en takt, som ej Pergelose har, derefter P:S 6:e takt samt
omtagning af de två första takterna med ett fastare slut (på 3:e
fjerdedelens första hälft), derefter har B. tillagt en valdhorns-skala
samt en slutfras, som hör till loci communes i den tidens opera-,
kammar- och dans-(menuett-)musik.

Egendomligt är, att det hvarken förr eller senare synes hafva
funnits ett musikverk i den allvarliga stilen, som varit så populärt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>