Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skrifter i Svensk Literaturhistoria. Af H. Schück
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
132 Skrifter i Svensk Literaturhistoria.
la Littérature et Jes Beaux Arts en Suède. Hon skref äfven en
biografi öfver Leopold (1830).
En ny skola grundades först med Hammarsköld. Hans
Svenska vitterheten utkom under åren 1818 och 1819 och framkallade
en förbittring, hvilken knapt ännu fullkomligt lagt sig.
Hammarskölds omdömen — särskildt om den senare tidens literatörer —
utmärkte sig ofta för en onödigtvis hård form, någongång för
värklig orättvisa, men i allmänhet torde han kunna sägas hafva
bedömt äldre författare med större oveld och billighet än
gustavia-nerne gjort. Såsom nyromantiker ägde han en mera omfattande
poetisk beläsenhet än desse, hvilka åtminstone i regeln endast
kände den franska literaturen, och såsom bibliotekstjänsteman hade
han haft tillfälle att studera den äldre svenska poesien. Hans
ästetiska smak var således i viss mening mera skolad och mindre
ensidig än gustavianernes, och detta visar sig ock i hans arbete,
hvars domar — ofta bestridda — dock fortfarande citeras. Det
har blifvit en vana att tala om Hammarskölds onöjaktiga
uppgifter, och i det hela är denna anmärkning berättigad, men
betänker man arbetets storlek och dess banbrytande karaktär, måste man
ursäkta en stor del af dessa fel. I den nya uppl. (1833), öfversedd
af P. A. Sondén, hafva äfven rättats de mest i ögonen fallande
misstagen. Med Hammarskölds meningsfrände Atterbom tog
literaturhistorien ett ytterligare steg framåt. Atterboms förnämsta
arbete Svenska siare och skalder (1841—55) är en samling
skaldeporträtt, tecknade med ett utsökt behag och en lefvande
åskådlighet. Dock kan anmärkas, att Atterbom till fromma för sina
älsklingsförfattare handskats väl lättvindigt med bref och andra
handlingar. I dessa porträtt är skildringen af
skaldeindividualiteten hufvuduppgiften; för det historiska sammanhanget ägde
Atterbom däremot mindre sinne 1). I denna punkt — om också endast
1) Atterboms arbeten i allmän literaturhistoria falla ej inom ramen af
denna uppsats. I disputationsform offentliggjorde han Bidrag till svenska
skaldekonstens historia (1842 — 45), Den Kellgrenska Stockholms-Posten (1846), Strödda
bidrag till svenska vitterhetens häfder (1848) och Sveriges koyniska vitterhet i
Bellmans tid (1851). Alla äro fragment.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
