Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Stafvelseräkning som princip för svensk vers under sextonhundratalet. Af O. Sylwan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
26 Stafvelseräkning som princip för svensk vers under sextonhundratalet.
till Clenodium angifvas vara af honom, äro blott tre syllabiska,
och af dessa är en, hvilken återfinnes i 1695 års psalmbok under
n:r 302, öfversatt från Lobwasser.
Josephus Matthiæ Fougdonius utgaf 1652 Några nyja psalmer,
hvilka med undantag af den andra, tredje och femte äro skrifna
på 8-stafvig, syllabisk vers med oftast manligt rim. Dessa rimpar
äro hopsatta två och två till strofer, men hela samlingen har en
vida mer didaktisk än lyrisk prägel.
Gyllenhielms och Kempes öfversättningar från Lobwasser äro
redan bekanta såsom syllabiska; om den förstnämde vill jag blott
tillägga, att hans själfbiografi »Nosce te ipsuni» är affattad i rimpar
efter Messenius’ princip; fyra kvinligt slutande verser i början äro
dock 9-stafviga.
Återstår att nämna några ord om lyriken. Dess metrik har
öfver hufvud taget icke rönt inflytande af den syllabiska
principen. Genomgå vi våra visböcker, så skola vi finna ytterst få
exempel på något dylikt. Jag har antecknat tvänne sådana, båda
affattade i likadana strofer, nämligen n:r 66 och 67 hos Broms
Gyllenmärs, den senare i detta hänseende mindre regelbunden än
den förra, som blott företer två rader, där det bestämda
stafvelsetalet öfverskridits. Hvad tidens förnämste skald, Lars Wivallius,
angår, så är hans älsta kända dikt, grafskriften öfver studenten
Sidenius 1625, tydligen bygd på syllabisk grund med åsidosättande
af betoningen, men denna dikt kan ej räknas till egentlig lyrik1).
Hans senare dikter visa däremot ett afgjordt frångående af denna
princip; han bygger sina verser på grundvalen af accenten och
uppnår småningom ett verkligt mästerskap uti metriskt afseende.
Bland de dikter, som af Hanselli utgifvas för att vara af
Wivallius, såväl som uti de publicerade visböckerna påträffa vi flera
lyriska stycken, som äro ganska regelbundna med afseende på
stafvelseräkningen, men om man ser till, skall man finna, att i dem
äfven betoningen är någorlunda tagen iakt, och man kan således
1) Aftryckt af Klemming^ Ur en antecknares samlingar s. 202.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
