Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Werner von Rosenfelt. Af Joh. Ax. Almqvist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
106 Werner von Rosenfelt.
exemplaret. Men inga säkra bevis härför finnas, som kunna berättiga
Wrangel att kalla den »Rosenfelts efterlemnade bandskrift»1), så
mycket mera som bandet, sådant det nu föreligger, alldeles säkert
är en afskrift2).
Det är denna volym, som Hanselli aftryckt eller rättare trott
sig aftrycka. Ty med full rätt kan man anse hans upplaga som
en ny, försämrad edition. Det har så ofta blifvit framhållet, huru
underhaltigt hans samlingsverk återgifver originalen, att jag ej
länge vill uppehålla mig härvid. Emellertid finner jag det vara
min pligt att påpeka, det t. o. m. en hastig jemförelse genast
visar, att Hanselli gjort sig skyldig ej endast till ett slarfvigt
återgifvande af den ursprungliga ortografien, utan att äfven sådana
fel insmugit sig i aftrycket, hvilka göra en omening af i urskriften
fullt korrekta tankar och verser. Det torde derför vara vanskligt
att på grund af ordalydelsen i Hansellis upplaga bygga några för
von Rosenfelt ofördelakliga omdömen, innan man tagit del af
handskriften.
Werner von Rosenfelts vitterhetsalster kunna lämpligen delas
i två hufvudgrupper: andliga dikter och dikter med verldsligt
innehåll.
De senare, af hvilka jag redan haft anledning att vid skild-
ringen af författarens lif omnämna ,ett flertal, hafva i allmänhet
en lekande, nästan humoristisk anstrykning, som gör somliga af
dem än i dag fullt njutbara. Dit räknar jag främst Werköö
slotteröhl, som är en kulturbild af älskligaste slag, samt den »Up-
muntring till lustigheet», skalden »uthi musikanten Johan Ottos
nampn» stälde till gästerna »på herr Rådman Schlyters bröllop i
Carlscrona den 30 Maj 1688». Wrangel räknar med rätta detta
bröllopsqväde »till de bättre sällskapsvisorna före Bellmans dagar»,
och det kan för öfrigt gälla som ett godt exempel på hvad
1) Wrangel, a. a. pag. 118, noten 3).
2) Stilen deri — en vanlig, rätt vacker kanslistil från början af 1700-
talet — har ej den aflägsnaste likhet med von Rosenfelts. Emellertid upptages
boken i UB:s manuskriptkatalog ss. original.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
