Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Olof Broman. Vår förste romanförfattare. Af Knut Barr
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Olof Bromäri. 6 i
dygdällskande sinne, söka thet rätta Sinne-Brödet, dygdelusten, samt
medelst klokhet och snille kunna uprätta det lyckan här utinnan honom
missgynnat; Eftertänckandes sig endast för buken och maten skull intet wara
född, utan at betiena androm, öfwa dygden, och af henne bära rätta
adelsnamnet; Hwilket at lara och intaga, han märchte bäst wara. begifwa sig
å the orter som något godt forhänder häfde, der man fick öfwa sig i
hwarjehanda goda öfningar, som afskrapa medfödda rösten, feja förståndet
och uppbruka förståndet. Han steg för thenskull til skeps i Hardanger,
begifwandes sig på Hamburg, der han en Ijd wistades, sedan til Holland
och nedre Tyskland, som på then tjden i Husan löga brand af krig med
the frans-män, hwar af han godt tillfälle fan. bruka sig uti allehanda
krigsöfningar, hwar til hwarken råd eller krafter honom felade, så at han til
teckn af sin manbarhet blef hedrad med en förnäm tienst, som honom
godt tillfälle gaf, mer och mera bruka och påskina låta sin ogemena
hurtighet, kloka förslag och stora förmoner så uti styrcko, som förstånd,
framför många andra.»
Så lyder början till historien. — »En tjd hände,» — fortsätter
vidare berättaren, och så är man genast inne på äfventyren. —
Tyskarnes »förnämsta Härhöfwisman» anfalles på en rekognosering
af några »Snapphanar», och Stilpho räddar honom från att
omkomma genom att lämna honom sin häst i stället för hans egen,
som redan stupat, och blir sålunda själf satt i sticket. Men
»betagne af förundran af hans höga anseende», föra de franske
snapp-hanarne Stilpho som fånge till Frankenland och ställa honom fram
för sin konung, som likaledes storligen förundrad »öfver hans
frimodiga sinne och tappra miner», icke blott benådar honom utan t.
o. m. sätter honom »bland de förnämstes tahl» i sitt hof. Här
kvarblef han några år, men drefs så därifrån af det, som var och
blef han Achilleshäl: förhållandet till »fruentimbret». Hofdamerna
voro de, som i synnerhet sökte sig »hans Person recommenderas,
men som Stilpho »icke mindre försichtig war än älskelig», så
begärde han sitt afsked och for bort ifrån de svartsjuka fruntimren,
»resandes för plaisir til Italien». Därifrån går hans väg genom
Tyskland, där han dröjer en tid för att vidga sitt vetande, och vidare
»öfwer Baltiska hafwet til Swiarike, der han en rund tjd wistades,
til thes han af längtan till sitt fädernesland betagen, reste wägen
åt Trundhem hem åth».
2.
I andra kapitlet få vi till lifs hans första kärlekshistoria. — »Så
snart Stilpho hemkom, blef han ogement wäll undfägnad af
Swärd-kil, som på then tiden then förnämste i landet war, men tämmeli-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
