Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ännu en gång Bengt Lidner i Lund. Af Lauritz Weibull
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
168 Lauritz Weibull,
gen annan yngling stod i så nära förhållande till Aurell som Lidner»,
säger han — ett påstående, som dock tarfvar bevis för sig och
som, om det bevisas, ingenting bevisar. För att göra saken trolig
ställer professor Warburg den emellertid äfven i sammanhang med
Lidners samtidigt skedda ombyte af skola. Ingenting berättigar
härtill. Det är blott en kombination. Det samtida uttalandet om denna
förflyttning lyder helt annorlunda och ger en helt annan bild af den
unge gymnasisten: »Biennio et qvod excurrit inter regii hujus
gymnasii alumnos transacto, ne tenera eademque ignea ingenii vis,
lec-tionum publicarum multitudine et multiplici rerum objectarum
va-rietate distracta, obrueretur, .... Samuel Aurell .... consultum
judicavit, ut hic noster discipulus institutionis, scholae Teutonicæ
rec-tori A. Tören .... committeretur» *).
Från Göteborg, där det alltså icke kan uppvisas, att Lidner på
något vis dokumenterat sig illa, kommer han 1774 till Lund. I min
skrift har jag sökt visa, att man icke heller — såsom skett — utan
kritik obetingadt kan sätta tro till de gängse berättelserna om hans
med detta år började studenttid. Det har skett genom en
granskning af källorna. Jag har dessutom lemnat bidrag till en sannare
teckning af den unge skalden och studenten och i sammanhang
därmed påpekat, att han efter att hafva lemnat lärosätet 1775 återvändt
dit 1778, vid hvilken tidpunkt den äfven af andra författare
omnämda »confinationen» drabbat honom.
Emot det ena som det andra i min uppsats har professor
Warburg tagit till orda.
Hvad först min kritik af Lidners föregående lefnadstecknare angår,
torde det emellertid tydligt nog därur hafva framgått, att deras
uppgifter rörande hans ungdom minst sagdt äro af tvifvelaktig halt och
icke utan vidare böra tagas för goda. Att Atterbom icke »kan skyllas
för att vilja svärta föremålen för sina biografier» hindrar ju ej, att
han — såsom ofta inträffat — kunnat blifva missledd. Hans fader
— den ende af honom sjelf namngifne sagesmannen — var ju —
jag fasthåller därvid — »utan närmare personlig bekantskap med
Lidner». Och hvad angår den P. P. A. — det är uttydt P. P.
Afzelius — som professor Warburg äfven angifver såsom sådan, är
det mig fullkomligt obekant, ur hvilken och hurudan källa denna
uppgift stammar. Märkvärdigt nog, finnes den ingenstädes angifven.
Äfven på de öfriga lefnadstecknarnes auktoritet, t. o. m. författarnes
1) Yttrande i afgängsbetyget från Göteborg. Tryckt i min skrift, s. 4.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
