Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
om hvilken han påstod, att den enligt motståndames principer borde
haft följande lydelse i stället:
Thilda är | min af gud, o|rö hon | väcker | i hjärtat.
»I sanning en härlig regel, som föreskrifver missljud och
förbjuder välljud!» — Palmblad svarade härpå, att missljudet i den
anförda versens senare form icke berodde på den omkastade aksenten,
utan att felet vore att söka däri, att de omgifvande stafvelserna vore
för lätta. Bättre vore det att sätta
Thilda är | Ernsts afjgiid, o|rö etc.
Dock medgaf Palmblad, att versen ej häller i detta skick blefve
just välljudande1.
Såsom en afslutning på dessa strider kan man betrakta det
företal, Franzén samma år på anmodan skref till Adlerbeths posthumt
utgifna öfversättning af Ovidius’ Metamorfoser, samt det svar han
afgaf på Palmblads kritik. Efter att hafva påpekat, att man ännu
icke lyckats fullt öfvervinna fördomarne mot hexametern, yttrar
Franzén här: »Rätta orsaken torde ligga däri, att man utan att alltid
rätt fatta den egentliga skönheten och andan i den antika
versbyggnaden i en svensk efterbildning fordrat alla de reglers iakttagande,
som gällde i de gamla språken och hade sin grund i deras natur...
Ilvarje versart, då den flyttas ifrån ett språk till ett annat, måste
undergå en ’modifikation efter dettas särskilta lynne». Man hade
under de metriska striderna »öfversett skilnaden mellan aksent och
kvantitet». Incisioner, cesurer och dylikt borde nog iakttagas, men
icke så att man därigenom gjorde våld på språket. Adlerbeth hade
sjålf sällan användt spondéer sådana som framror, liksom
Wallen-berg sällan daktyler af formen upptaga2. »Det är ju», yttrar
Franzén så, »skalderne, som först skapa och bilda versarter och versmått:
därefter komma grammatici och benämna och klassificera dem och
leta upp deras regler. Om det sedermera lyckas en poet att genom
en afvikelse ifrån dessa förhöja sin vers i kraft och välljud, ... så
har han i det samma gjort en ny regel, som grammatici själfva äro
tvungne att antaga»8.
1 Svensk Litteraturtidning 1840 n:r 18, 19; Bihang n:r (3 och 7.
* Palmblad erkände i sin kritik af Wallenbergs Odvssé, att denne och
Skiöl-dcbrand skrefvo bättre vers än man af deras teorier kunnat vänta.
* Svensk Litteraturtidning 1840 n:r 31—33; Bihang 9—10, 14—13. Redan
Höijer riktade en skarp kritik mot de samtida metriska teoretikerna och deras
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
