Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rekryterats från Skandinavien såsom vi sett, miste efter
reformationen större delen af dessa kontingenter. I stället synas under
1500-talet skottarne dominerat. Nationen kallades dock alltjämt, liksom
under föregående århundrade, »Germanorum natio». Från Lothringen
och andra gränsländer kommo också framdeles åtskillige studerande.
Åfven under 1600-talet öfvervågdes »les continenteaux» af »les
in-sulaires», bland hvilka nu irlåndame blefvo de talrikaste.
Emellertid minskades nationen allt mera och var slutligen, när revolutionen
upplöste universitetet, den minsta af alla nationerna.
Efter en period af förfall under 1400- ocb 1500-talen
upprättades och reformerades den parisiska högskolan genom Henrik IV och
hans medhjälpare J. A. de Thou (Thuanus). Under
hugenottförföl-jelsema hade annars en mängd lärde såväl som ädlingar lämnat
Frankrike och sökt sig ett hem i andra protestantiska länder. Ett
stort antal vände sig till Holland, vid hvars nya högskola i Leiden
sådana mån som Daneau (Danaeus) och Fr. du Jon (Fr. Junius d. å.)
samt Ch. 1’Escluse (Clusius) fingo anställning; de båda först nämndes
skrifter blefvo snart mycket bekanta hos oss, och med den sist nämnde
stod t. e. Mårten Helsing, Gustaf Wasas och Erik XIV:s sekreterare,
i litterär förbindelse. Att åtskillige franske ädlingar drogo till
Sverige, är väl bekant ur vår historia, hvari Charles de Momay, Pontus
de la Gardie m. fl. för alla tider inristat sina namn. Inflytandet på
Sverige från det reformerta Frankrike var ända från Dion. Beurrei
dagar rått betydande; och Carl IX arbetade på ett förbund med
denna makt för den protestantiska sakens upprätthållande.
Under Henrik lV:s tid blefvo också de litterära relationerna
mellan Sverige och Frankrike allt intimare. Då och alltjämt under
1600-talet, ända till dess Henriks sonson förleddes att upphåfva det
Nanteska ediktet, strömmade åter svenskar till de franska
läroanstalterna, om de ån icke så mycket som förr besökte universiteten,
utan mera de många »écoles de Téquitation» och ridderliga
akademier, som nu uppväxte i Frankrike.
I den germanska nationen torde alltjämt då och då svenskar
inskrifvit sig. Omkring 1600 finner man, att Upsala ärkestift ännu
ägde en nuntius eller ombud i Paris1. 1
1 I slutet af kvestorsboken från 1582—1610 finnas några blad, hvarå
ärskrif-ven en »Nuntiorum Germanim nationis cathalogus.» Där uppräknas de parisiska
ombuden för både Lunds, Odense, Trondhjems, Bergens och Upsala still; dettas
nuntie hette Henr. Millouet, och hade han tvä ställföreträdare J. Dumarmart (?)
och P. Gallens.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
