Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Historiografi och Censur under frihetstiden. Frågan om en rikshistoria om Karl XII. Af G. Hallendorff
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Historiografi och Censur under frihetstiden. 93
granska det såsom andra skrifter. Då kunde man ock en particulier
begära upplysning af herrar riksråd, men någon censur vore ej detta.
Bäst vore kanske om arbetet öfversattes på något främmande språk
och trycktes utomlands. Denna sista mening upptogs af
landtmarskalken grefve Tessin, som befarade, att den af riksrådet redan
gjorda granskningen ovillkorligen skulle gifva verket en publik karakter,
om det utkomme här hemma: trycktes det utomlands, »så är det
för hans egen räkning.» Äfven ifall sådana försiktighetsmått
iakttogos, ansåg frih. Stjernstedt — som bekant en af regeringens
ifrigaste motståndare — nödigt, att författaren anmodades uttaga allt
»anstöteligit.» Man var ense härom; endast generalen grefve Charles
Emil Lewenhaupt anmärkte: »om det går så wida, at sielfwa
sanningen lider, så behöfwes ingen Historia.» — Utskottets beslut blef
jämlikt landtmarskalkens och friherre Karl Sparres -— måg till Karl
Gustaf Gyllenborg — förslag, att Nordberg skulle uppkallas och höras
öfver de nu framställda meningarna, huru »denna Historien kan
komma i dagsliuset» l.
Sekreta utskottet hade sålunda nu ännu bestämdare än vid 1734
års riksdag betonat, att privat förlag här helst borde komma i fråga.
Nordberg ryggade visserligen tillbaka för att själf påtaga sig ett så
vidtutseende företag2, men han märkte väl, att de resta
betänkligheterna ej annorlunda skulle kunna öfvervinnas än genom en mycket
ingående revidering af hans arbete: hellre än att underkasta sig
detta afstod han därför från sin älsklingstanke om verkets
utgifvande på publikt förlag3. En censurering måste emellertid äga rum,
äfven om det hela kom att blifva privatföretag, och därför föreslog
Nordberg sekreta utskottet, att han skulle nämna tre utskottets
medlemmar, hvilka »såsom des Gynnare och wänner» skalle tillika med
1 Sekreta utskottets protokoll 1738—39, I fol. 385 f., 7 juli 1738.
2 . . »behöfwes dertill större förlag än jag kan mig påtaga, dessutom äro
mina bästa åhr förbij, så at jag eij kan göra räkning, at kunna söria för
uppläggningen.» — Nordbergs yttrande i sekreta utskottet, enl. Sekreta utskottets prot.
d. 21 juli 1738, I fol. 589.
3 . . »Som han arbetat på en sujet hwilken warit honom mycket om hiertat
och således kan hända något kunnat inflyta som stacklat wåra då warande o wänner,
så torde finnas nödigt at under privat Censur något rättas måtte. Men sielfwa
passagerne, som elliest röra Historien, will jag at de böra stå qwar, emedan
san-uingen bör wara ofärgad. — — — Åtskillige hafwa före mig skrifwit utomlands
Högsal, konungens lefwerne, af hwilka jag hafwer en stor myckenhet; skulle jag
utelemna något, som de berätta, wore det illa giordt» . . . Nordbergs yttrande
enl. Sekreta utskottets prot. d. 21 juli 1738.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
