Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gessners inflytande på svenska litteraturen. Af Hilma Borelius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
78 Hilma Borelius,
Dock saknas ej exempel på större uppskattning af idyllen äfven
i franska smakens högkvarter. Det är redan nämndt, att
Stockholmsposten åren 1781—1791 flera gånger intog stycken af eller
efter Gessner. Detta kunde dock vara endast en eftergift åt
publikens smak. Men 1790 innehöll Stockholmsposten en mycket
fördelaktig recension af den föregående år till svenskan öfversatta ’Abels
död’. Denna recension, som för öfrigt genom mer än ett märkligt
uttryck vittnar om, att den fördomsfullt ensidiga franskt-klassiska
smaken för recensenten var en öfvervunnen ståndpunkt, kallar
Gessner för »den ypperste bland alla författare af idyller» och förklarar
’Abels död’ vara ägnad att öfvervinna de fördomar, som framkallats
»genom de mindre väl valda eller öfversatta stycken, vi här och där
finna af Gessners kväden». Af Stockholmspostens ledande män var
nog Kellgren — hvilken som ung, under sin Åbotid, då han
beundrade Ossian, äfven hade intresserat sig för Gessner — den, som
var gynnsammast stämd mot idyllen. Troligen var han författaren
till den ofvannämnda recensionen.
I allmänhet gjorde Gessners svenska öfversättare genom en
ofrivilligt parodierande tolkning sitt bästa för att ställa hans
idylldiktning i löjlig dager. Detta gäller icke minst Per Enbom. Hans år
1794 utgifna idyllöfversättning granskades af en insändare i
Stockholmsposten 11 april 1795. Recensenten klandrar med skärpa
En-bom för hans »prejeri mot köpare», då han under namn af Gessners
idyller utgifvit en öfversättning, som knappt innefattar mer än halfva
antalet af dessa, och kritiserar lika skarpt själfva öfversättningens
vårdslöshet och krystade, förvanskade stil. Flera skrattretande
exempel anföras: Enbom finner ordet »kor» för simpelt och använder i
stället »hornfän» o. s. v. Som bevis på det fria sätt, på hvilket
öfversättaren handskats med originalet, meddelas hans tolkning af
en hel idyll parallellt med dennas tyska text. För Gessner själf
har recensenten endast beundran, talar om »den oändliga omsorg
sistnämnde auctor ständigt använder i valet af sina uttryck, hans
lyckliga gåfva att vara enkel utan låghet och ny i det mest
kända» o. s. v.
Leopolds bitande parodi på Enboms Kärleks- och
religionssånger ^ som under titel af ’Egenkärleks- och konfusionssånger’
infördes i Extraposten 1795, n:r 9, afser och träffar egentligen den
så misslyckadt hög†rafvande Thorildianen Enbom. Det är i
synnerhet hans bombast, som här förlöjligas. Likväl få äfven idyllens
»menlösa hjordar», som stundom höra till staffaget i Enboms natur-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
