Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den börjande reaktionen mot nyromantiken. Af Karl Warburg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den börjande reaktionen mot nyromantiken, 89
påbrå i sin antifosforism. Han var son af kyrkoherden i Rasbo,
senare Wallins efterträdare i Storkyrkoförsamlingen, hofpredikanten
Carl Peter Hagberg —- en af Lunda-Härbergets koryféer —, och
han var gudson till dennes vän, fosforistfienden Tegnér. Carl August
Hagbergs angrepp framträdde i form af ett bref till ett äldre
fruntimmer om Azouras Laæuli Tintomara och Hamido Marineseo och
lästes i tidningen Upsala Correspondenten, 1835: 18, 19 och 21.
Då denna tidning är jämförelsevis svårtillgänglig, och då
’brefvet’ har litterärhistoriskt intresse, torde det väsentliga däraf böra
återgifvas, likväl med uteslutande af partier, där författaren mera
ingår på en detaljkritik af Almquists skrifter. ’Brefvet’ börjar sålunda:
Du begär, dyra vän, att jag skall skicka dig Azouras Lazuli Tintomara
och Ramido Marineseo, de häften, som sist utkommit af Törnrosens bok. Du
brinner af längtan, så läser jag i ditt bref, att göra bekantskap med ett
»skaldeverk, som. äfven med sina brister höjer sig vida öfver det mesta af
hvad Sveriges nyare vitterhet frambragt». Till dessa ord, lånade från den
i Litt. Fören. Tidn. n:o 5 o. 7 inföda recensionen öfver Törnrosens bok
bifogar du med glad aning den omedelbart följande slutsatsen: »I fall den
dermed beträdda vägen hädanefter oförvilladt fallföljes, öppnar det oss en
utsigt till en i norden uppstigande helt egen sångverld af sammangjuten
hesperisk och skandinavisk fägring. Det är de första ackorderna derifrån,
som vi Lär höra anslås med ej mindre skärhet än nyhet». Då, fortfar du,
Azouras Lazuli Tintomara skall hafva en »originell och intressant
grundtanke, på hvars framställande det helas plan är anlagd med en
skarpsinnighet, som snarare är för mycken än för liten», utbedjer du dig äfven,
att af mig såsom boklärd vinna en förklaring på de ställen, som
genomandade af en djupare spekulation, öfvergå fruntimmers fattning. Med en
oförklarlig och orolig känsla stundom af bifall, stundom äfven af misshag,
bekänner du dig hittills hafva deltagit uti hr Hugos och Jagtslottets
tidsfördrif, och vet således ej huru du skall komma till klart begrepp om en
förtjenst, hvilken du på ett så lysande sätt hört berömmas. Du mins
förmodligen, huru jag i vår lyckliga ungdoms dagar ofta, ehuru som jag
hoppas med vänlig varning bannade dig för din längtan efter kunskapens träd
på godt och ondt. Ehuru en sådan varning nu mera borde vara
öfverflödig, ser jag dock ett nytt exempel på att det är till mannen som I
quin-nor vänden er med det farliga äpplet, för hvilken, om han ej redan
dermed gjort bekantskap, det ännu kan blifva farligt, isynnerhet, om han sjelf
förvexlar det intressanta med det goda; och så mycket är säkert, att hade
ej äfven synden varit intressant, så hade intet syndafall inträffat. Den
fråga du gifvit mig att lösa, är i mer än ett afseende svår? då den i det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
