Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den börjande reaktionen mot nyromantiken. Af Karl Warburg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
108 Karl Warburg,
han sin glädje, att han i detsamma ändtligen fått se en tanke i dessa
ämnen »utan tyska konstord, pretiösa vändningar och metafysiskt
damm, hvaraf han i sin lilla krets ej varit litet molesterad»
(adressen till fosforisternas estetik är tydlig), och han tillägger: »Det finnes
då ändtligen en undanflykt för sådant, tänkte han, om man
nämligen först flyr in i den stora öknen Cobi i Medelasien och därifrån
in i det himmelska riket China. Lefve den Chinesiska Æsthetiken!»
Därefter öfvergår Geijer till en polemik mot Almquists estetiska
teorier. Denne hade i Skandias första årgång (1833) offentliggjort
Några drag och däruti framkastat en del aforismer om Snille och
om konstnärens sätt att arbeta. Rörande Snillet hade han förklarat
det indefinibelt. Den, som har det, definierar det icke — i samma
stund skulle han förlora det —, och den, som icke har det, kan icke
definiera det. leke heller galenskapen, snillets karrikatyr, dess hemskt
liknande spöke, är definibelt. »Kan du få ett snille att definiera
och fullt begripa sig, skall det med samma förvandlas till en
förnuftig medborgare». — Motsatsen mellan »snille» och »förnuftig
medborgare» (Filister?) såsom rent af olika människoslag är en äkta
nyromantisk tanke.
Vidare utvecklar Almquist konstnärens, skaldens omedvetenhet,
oberoende af reflexionen vid skapandet. Af all estetik vore den
kortaste och kanske minst oriktiga den Voltaireska, att alla genrer
äro bra utom den tråkiga: »Målen, sjungen, skrifven allt, allt, blott»
blott icke tråkigt». Men hvad regel afgör sådant ? Hvad ögonmärke
kan konstnären hafva? »Har jag då någonsin sagt, att du i konst
skall arbeta med ett mål? Om en blixt genomgår din själ och en
himmel (efter ditt sätt) dagas däri — då sjung, måla eller skrif,
och du är konstnär. Ve dig annars! ... En af skillnaderna mellan det
artistiska (poetiska) i allt afseende och det vetenskapliga är, att det
senare går fram emot ett insedt mål, som det har framför sig,
men det förra drifves själft af det mäktiga målet —, hvilket måste
vara osedt, emedan det är bakom och drifver. Men hur skall
konstnären veta att driften är himmelsk? Han skall icke veta det
(han skall framför allt icke bringa driften under sin reflexion),’ och
han behöfver det icke. Men han skall själf vara en äkta, rent
moralisk, en ädel, en gudälskande människa. Då kommer aldrig annat,
än himmelskt att drifva honom».1
1 Samma tanke om konstnären såsom ofrivilligt skapande uttalar
Almquist flerestädes i de bref, där ban skildrar sin produktion.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
