Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Till Runebergs förebilder. Af Johan Mortensen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Till Rimebergs förebilder. 87
Det är klart att Herder skulle verka starkt på Runeberg, då han
under studenttiden gjorde hans bekantskap: den tyske skaldens
intresse för det folkliga träffade just en centralpunkt i Runebergs
väsende. Huru han har läst honom, därom vittnar i rent yttre
mening hans många studier och öfversättningar af främmande länders
folkvisor — delvis hämtade ur Herders Stimmen der Völker. Det
är det förberedande studiet af Herder, som strax satt honom i det
rätta förhållandet till de Serviska folksångerna, med hvars tillhjälp
Runeberg fann sin egen tonskala i dikten. Och huru han förstått
att tillägna sig Herders idéer, framgår tydligt ur hans uppsats Några
ord om nejderna, folklynnet och lefnadssättet i Saarijärvi socken.
Till hela sin anda är uppsatsen Herdersk, hvilket kanske tydligast
framträder i det sätt, hvarpå Runeberg där karakteriserar
inlandsbon, i det han jämför honom med kustbon och samtidigt paralleliserar
båda med naturomgifningarna och på detta sätt framtränger till en
fördjupad uppfattning af dem. Herder har visat Runeberg liksom
tidigare Goethe den väg han borde gå; han har gjort honom
medveten om de rika toner, som bodde i hans själ.
Han har därvid äfven förberedt hans gång till Goethe. Ty den
uppfattningen, att Runeberg lärt ingenting eller så godt som intet
af den store tyske skalden, håller icke streck. Den hvilar på
yttranden af Runeberg själf, men dessa stamma, dels från andra hand,
dels äro de tämligen sväfvande. Han skall till och med hafva
uttryckt sin motvilja och sitt bristande intresse för Goethe. Att det
fanns sidor hos denne som, icke tilltalade honom, lider icke något
tvifvel, men kanske var det framförallt likheterna, som stötte
honom tillbaka. Ty mer än en gång måste han hafva funnit, att de
tänkte och konstnärligt uppfattade på samma sätt i många
punkter. Men om det finnes något, som en verklig konstnär fruktar,
är det att hos en annan läsa tankar, som han vet att han själf
går och bär på och håller på att utforma. Det är nästan en
allmän konstnärsprincip, att i sådana fall undvika beröring, ty den
förres färdiga och klart formulerade tankar måste ovilkorligen verka
förstörande på den senares, som ännu endast befinna sig i
jäsningstillståndet.
Att Runeberg har lärt af Goethe, är säkert. Det riktigaste
torde till och med vara att säga, att det ;ir med Runeberg som det
verkliga Goethetillägnandet börjar i den svenska litteraturen —
min egen framställning. Det tyckes mig, som om Wrangel hyste ungefär samma
åsikt angående denna fråga som den jag här förfäktar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
