Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ur Reuterdahls bref till fru Hanna Molbech 1837 — 45. Utg. af Marius Kristensen och Ruben G:son Berg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
160 M. Kristensen och R. G:son Berg,
jag icke känt. Men han lider af ojemnhet och— en dålig ekonomi.
Hans fra är god och vänlig, men, som jag fraktar, föga förståndig,
åtminstone föga stark, och kan icke hålla huset i den ordning, som
för mannen är så triflig (!) och välgörande. Atterbom är ett fromt,
älskvärdt barn, fullt af hjertlighet, goda vanor, ädelt tänkesätt och
allt hvad hos menniskan är bäst, men utan all practisk duglighet,
och bättre passande i ett glasskåp eller i en förtrollad trägård än
i en verld som består af besynnerliga menniskor. Hvad han saknar,
det äger deremot i hög grad hans förträffliga hustru. En bättre Guds
gåfva än hon är kan ingen man beskäras. Jag aktar och ärar henne
obeskrifligt. De hafva tre de aldrakäraste barn. Ett annat hus, hvari
jag mycket umgicks var Botanikern Fries’s (icke slägt till den i
Stockholm döde Fries). Både han och hustrun voro mina gamla bekanta
och upptogo mig med stor hjertlighet. Jag var deras daglige gäst
då jag icke på annat ställe var bortbuden. Det är ju narraktigt att jag
under nära 2 månaders vistande i Upsala icke en enda gång spisade
på värdshus. En ovärderlig person för Upsala är Landshöfdingen
Baron Kræmer. Han är ej blott en rik man och en mycket välvillig
och human man, utan ock en förståndig man, som håller mycket
tillsamman, som utan honom skulle sönderfalla, och kastar solsken
öfver mycket som annars skulle vara dunkelt och dystert. Hans
fru är högst behaglig, enkel och okonstlad, med ett sinne som är
öppet för natur, poesi, musik och goda menniskors bemödanden;
men hon är sjuklig och kommer troligtvis, såsom det bästa i denna
verlden, icke länge att glädja verlden. Bland den bättre
personalen i Upsala får jag icke glömma en Öfverstinna Silverstolpe, ett
mycket förståndigt och bildadt fruntimmer, som liksom
Landshöfdingen håller ett slags hus och utgör ett förträffligt bindningsmedel
för partier som annars skulle åtskiljas. Sådana bindningsmedel sakna
vi i Lund, der hvar och en får gå sin väg och derigenom mer eller
mindre urarta i underligheter och bizarrerier. I Upsala finnas färre
sådana än i Lund. I Upsala är tonen god, ädel, här och der fin,
någon gång till och med storartad. De veckor jag der tillbragte
voro mycket angenäma och jag medtog derifrån många kära minnen.
Om min närmaste framtid kan jag i dag ej vara fullt bestämd.
Jag blifver väl här ännu omkring 14 dagar, kanske 3 veckor. Jag
gör dervid några utflygter på Mälaren, kanske till och med något
längre. Vädret börjar blifva lockande. Vi hafva några dagar haft
fullkomlig vår. Elden är utsläckt i kakelugnarne. Ångfartygen börja
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
