Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Oscar Wieselgren, Samuel Olof Tilas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Samuel Olof Tilas 13
berättar han, "som mig från början mött, hwarom mitt sista ödmiuka
från Hamburg af den 6 innewarande lämnat tillräcklig ehuru
ofullkomlig efterrättelse, har jag äfwen sedermera måst erfara: i
West-phalen i synnerhet hade den fortfarande owanliga nederbörden på
flera ställen så öfwerswämmat landet, att wattnet steg upp i
wag-nen, hwarigenom någon del af wåra medbragta saker och kläder
gådt förlorade och nödgades jag i Brüssel dröja en dag för att torcka
hwad deraf ännu kunde wara brukbart." Med några ord,
betecknande för den filantropi, som gått upplysningsmännen i blodet,
fortsätter han: "Denna förlust förtjenar dock knapt att nämnas, men
snarare den förödelse, landtmannen öfwergått på förstnämnda orter."
Efter en tids vistelse i Paris, där legationens medlemmar kunnat
draga fördel af Creutz gästfrihet, fortsattes resan till Wien. Den
1 oktober kunde Oxenstierna, hvilken sedan några månader
tjänstgjorde på ministern grefve Barcks kansli, anteckna i sin journal:
"Envoyén Celsing kom änteligen till Wien i dag, följd af Tilas. Jag
anser detta som en lycka. En kort tid låfvas mig då jag kan få
äga nöje i sällskapet af en vän."
Hela tre månader dröjde Celsing kvar i Wien, och under denna
tid sammanträffade Tilas och Oxenstierna, så ofta tillfälle gafs. Den
senare var mera förtviflad än vanligt, då han måste förslösa några
af dessa dyrbara dagar ute i "det ängsliga Burckersdorff" för att
chiffrera grefve Barcks depescher; då han åter får fara in till Wien,
drager han en lättnadens suck: "så får jag dock likväl ännu en
gång se Tilas, innan han går att bli Turk." Hans anteckningar
från denna tid lämna talrika bidrag till belysning af Tilas
personlighet. Han skildras i stort sedt så, som vi redan förut lärt känna
honom under hans samvaro med Bergklint — fantasirik, älskvärd
och kvick, icke utan en viss böjelse för satiriska infall, innerst vek
och finkänslig men utan energi och fasthet i karaktären. Tydligare
än förut framträder dessutom under vistelsen i Wien den starka
njutningslystnad, som under de år, han tillbragt inom Stockholms
jeunesse dorée, allt mer och mer utvecklats hos honom. Wien var
den sista plats, där han kom i beröring med det europeiska lifvet,
och han sökte förmodligen få ut så mycket som möjligt af den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
