Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Otto Sylwan, Stockholms-Posten och Kellgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Stockholms-Posten och Kellgren 17
Den sista juli 1782 skref Kellgren till sin vän Schmiterlöw:
"Jag kommer just nu ifrån kyrkan, där jag bevittnat Begrafnings-
akten [öfver Lovisa Ulrika]. Orden, som sjöngos, voro på Hög be-
fallning af min fabrik; jag skulle skicka dig dem, om jag ännu
hunnit få något exemplar; i brist däraf skickar jag dig en så kallad
Ode, som i dag stått i Posten. Hvad tycker du väl om ett sådant
poëme? Har du väl sett något absurdare? Jag skall en arman
gång säga dig, hvem som tillverkat det, och jag tror du skall bli
rätt flat." — Ser man efter i det antydda numret (172), finner man
Kellgrens egen dikt "Vid Lovisa Ulricas död." Något absurdt lär
väl ingen nu finna i detta ode, som utan tvifvel har mera flykt än
<den officiella kantaten. Det är skrifvet på de fria jamber, som
Kellgren, liksom mången annan dåtida lyriker, nu ofta använde i
stället för de regelbundna stroferna af alexandriner eller fyrtakter.
Dylika friare former brukade man (så redan J. B. Rousseau) ur-
säkta med att i stället för "Ode" sätta "Cantate" i rubriken och
sålunda skjuta skulden på en fingerad kompositör.1 Några utrop,
som väcka tanken på Lidner, äro annars det enda, som kan tyckas
ägnadt att möjligen oroa en dåtida granntyckt kritiker. För Kell-
gren har det emellertid tydligen inneburit något djärft, som han
med det anförda yttrandet ville uppfordra vännen att gilla. Att
samtiden tyckte som skalden själf bestyrkes möjligen däraf, att
Thorild fann just denna dikt lämplig för en recension (n:r 178),
uti hvilken han kunde lägga i dagen sitt eget frisinne och ädelmod.2
Då Kellgren begynte Stockholms-Posten, hade han säkerligen
för afsikt att fortsätta sin verksamhet som kritiker, utan att dock
hafva uppgjort någon plan därför. Först Leopolds efter tidningens
start utgifna ode öfver kronprinsens födelse uppkallade honom till
en recension i n:r 11. Denna episod är så ofta behandlad^ att det
kan synas öfverflödigt att orda mera om den, men en synpunkt
skall jag dock framhålla.
1 Att några femfotade jamber inblandats, torde varit en relativ nyhet för
den pseudoklassiska metriken.
2 Ljunggren, a. a. I: 246. — Stycket är med ett par smärre anmärkningar
lofordadt i Välsignade Tryckfriheten II: 70.
Samlaren 1909.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
