Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Johan Moetensen, Riddar S:t Jöran
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
46 Johan Mortensen
man, rik på erfarenhet, orädd och varmt fosterländsk, men hatande
frasen.
Framförallt var han djupt missnöjd med de inre förhållandena
i Sverige — han som så många andra. Men han var för litet
partiman och för mycket individualist för att svärja trohet vare sig åt
liberalismen eller konservatismen. Efter ett lif, i hvilket
missräkningarna varit flera än framgångarne, och under hvilket han medvetet
gått emot sin naturs djupare fordran, kärleken till poesien, kände
han starkt och lefvande disharmonien mellan det inre och det yttre,
mellan dikt och verklighet, mellan ungdomsdrömmarnas rosenfägring
och lifvets kalla nakenhet.
Denna disharmoni kunde han aldrig upplösa och öfvervinna.
Hans enda lisa bestod i att bikta den i diktens form. Det är denna
disharmoni, som skymtar som den vemodiga bakgrunden i Spader
Därne och söker muntra sig och läsaren med ständiga kvickheter
och upptåg. Det är också detta missnöje med lifvets prosa och
denna längtan efter ett bättre, som uppbär Riddar S:t Jöran. Huru
djupt det var kändt, framgår af det. ofvan citerade brefvet till Rääf,
hvilket klart angifver hans sinnesstämning vid denna tid.
Vi återfinna denna världsbetraktelse i romanen, hvilken just
framhäfver denna motsats mellan poesi och verklighet, mellan
idealism och materialism, som nästan alltid skymtar bak nyromantikens
tankedikter. Denna strid försiggår i hufvudpersonens,
hofrättsauscultantens, själ. Humblom är en streber, som endast har en tanke i
hufvudet, nämligen att uppnå rikedom och en hög ställning på
ämbetsmannabanan. Han är utan själfständighet, utan ärlighet, beredd
att begå hvilken låghet som helst endast den främjar hans egna
egoistiska intressen. Det är medelmåttan utan innehåll, hvilken
därför också drifver som ett rö mellan de makter, som kämpa om
honom. Alla de underbarheter, som möta honom, säger Livijn i en
af sina noter, kunna ej i hans själ uppväcka en poetisk anklang,
under det att Thorleifsson dem förutan höjer sig till den punkt
re-ferendarien önskar. Han är icke S:t Jöran, den ädla kämpen för
sanning och rätt, som referendarien ett ögonblick tror, och därför
vinner han icke heller prinsessan och det halfva konungariket. Han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
