Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gunnar Biller, Byron i den svenska litteraturen före Strandberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Byron i deri svenska litteraturen före Strandberg 157
Djupare innebörd äger "natt-fantasien Ä "Rodrik" (i Psyche 1830),
där hjälten har något af en Manfreds brinnande forskningsifver och
upptäckardjärfhet samt en Lucifers upproriskhet mot det godas
"döda, kalla formler" och hans förakt för det konventionellas lumpna
marionett, som hvardagsmänniskan ensam må hylla.
»Men mitt förakt, se! det är offerskänken,
Jag ned i stoftet lägger för dess fot.»
Som synes, kan man ej frånkänna Ridderstad en stark lust för
af-fektation, men på samma gång får man det intrycket, att i denna
finns en kärna af sanning. Hans uttryck för smärta och trots äga
stundom en så personlig karaktär, att han torde få räknas till en
af de mer äkta Byronianerna.
Bläddra vi vidare i Psyche 1830, stöta vi på en signatur O. F.,
som bidrager bl. a, med "Hösttankar om våren". Det är den unge
Olof Fryxell, som här tolkar sin misstro till vänskap och kärlek. —
Aret förut hade han gifvit ut en liten samling "Dikter", där det
förutom en del naturpoesi förekommer några mjältsjuka diktsånger.
"Till Idealet" uttrycker skaldens lidelsefulla längtan efter den
oupphinneliga fullkomligheten. "Till mig" visar hans djupa misstro till
sig själf och hans förtviflan att vara en människa lik alla andra,
att icke kunna, åt ena eller andra hållet, skilja sig från de triviala
hvardagssjälarna, att icke vara, som han själf säger, "ängel eller
djefvul".
Förgäfves söker sig min själ att kasta
Uti passionens eld och smärtans afgrund.
Min himmelsfärd har ingen salighet,
Och inga qval det finnes i min afgrund.
Alltsammans är en dum karikatur.
Här finns alltså viljan att vara en satan eller dess motsats; hur
skönt att en gång få höra det uppriktiga erkännandet, att
förmågan saknas!
I "Poesiens vanmagt" talas om skaldens vintriga hjärta, som
intet, ej ens poesin, kan tina upp:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
