Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Martin Lamm, Bidrag till kännedomen om Kellgrens journalistiska verksamhet i Stockholmsposten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kellgrens journalistiska verksamhet i Stockholmsposten 83
vas Kellgren. Sålunda tror jag, att han ej skrifvit den serie af
artiklar i estetiska frågor, som finnes i 1783 års årgång och
som Malmström först framhållit och uppfattat som ett tecken
på hans ändrade smak. Sylwan tyckes lämna frågan om han
skrifvit dem öppen. Mig förefaller det som om man utan vidare
skulle kunna fråndöma honom hvarje delaktighet i "Bref om
Homerus, smaken och grekerna" (1783 240) och "Om skilnaden
mellan Snille och talang" (1783 205), då deras upphöjande af
Homerus som det ofelbara universalgeniet och deras utfall mot de
"modernas" missuppfattning af honom går stick i staf mot
Kellgrens egna åsikter, sådana vi känna dem såväl från uttalanden vid
denna tid, som sedermera i noterna till "Man äger ej snille".
"Jämförelse mellan Horatius, Despréaux och Rousseau" i 1783 89
och 96 synes mig underskatta de båda sistnämnda på ett sätt, som
gör att man knappt kan förmoda att Kellgren haft med uppsatsen att
göra, då dessa båda författare hörde till hans husgudar.1 Hvad till
sist angår uppsatsen "Om Smaken" i 1783 121, som uppväckt
Ehrensvärds förtjusning, så har jag funnit den vara en bearbetning
af några stycken ur Rousseaus Emile.
I likhet med Sylwan2 tror jag ej heller att Kellgren är
författaren till "Råd til en Ung Poet" i 1782 286 och 1783 41, som senast
af Ek3 förmodats möjligen vara af honom. Det långa
mellanrummet mellan de båda artiklarne gör det visserligen troligt, att
de skrifvits af någon af tidningens mera stadigvarande
medarbetare. Dessutom observerar man, att den första meningen
i den andra artikeln återfinnes som inledning till en längre panegyrik
öfver upplysningens framsteg i 1782 75. Trots detta har jag
svårt att tro, att Kellgren kunnat på fullt allvar rekommendera
en ung poet att studera Euklides och framförallt Grotius för att
"förskaffa sina tankar noggranhet och precision, och at upställa dem
med method". Det förefaller mig tvärtom troligt, att han skulle
tämligen vanvördigt skrattat åt ett sådant råd. Ej heller har jag
1 Jfr Sylwan i Samlaren 30 s. 26.
2 Johan Henrik Kellgren s. 72.
3 Samlaren 31 s. 204.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
