Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Martin Lamm, Bidrag till kännedomen om Kellgrens journalistiska verksamhet i Stockholmsposten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
114 Martin Lamm
Kellgren ha begynt redan 1778. I en recension i 1778 12 af
operan Drottningen i Golconda säges det vara önskligt "om wåra
Balletter härefter kunde få mera lif, så at åskådarenas nöje ej behöfde
bestå i ideligt betraktande af wissa kropps-ställningar. All Theatralisk
dans bör wara en imitation af mänsklige gerningar och passioner,
hwarwid stegen utgöra blotta mekanismen, men pantomimen sjelfwa
själen." Det synes mig af dessa uttalanden troligt, att äfven denna
recension stammar från Kellgren.
Gycklet med de tråkiga baletterna fortsättes efter
Alcestere-censionen i ett par kvicka småartiklar, som också synas mig bära
alla indicier på att härröra från Kellgren. Den ena — i 1781 88 —
söker ironiskt taga baletterna i försvar. Då människan har en
benägenhet att "helt och hållit öfwerlemna sig åt nöjet, hwarigenom
hon snart kan taga skada til sin själ", så böra tidsfördrif alltid " blifwa
upblandade med en och annan widrig händelse, som kan föra
men-niskorne til sinnes obeständigheten af denna werldenes fåfänga". Man
kan ej tänka sig något mer tjänligt därtill "än sådane slags
Balletter som ingenting innehålla, och hwilka wid sina tilfällen ganska
lämpeligen afbryta den wTekliga förtjusning, hwaruti en wacker Opera
kan försätta åskådarne". Den andra (1781 99) utgör ett sorts svar
på denna artikel. Den vill i stället för den moraliska apologien
för baletterna ge dem estetisk raison d’être. De motsvara i operan
detsamma som skuggan i ett porträtt. För att ge relief åt det
sköna i en opera, har man uppblandat det med något motbjudande;
"ty lika som lugn och solskin aldrig fägnar mera än efter det man
utstått hagel och blåst, så frapperar ock aldrig en wacker och wäl
exequerad Aria så mycket, som sedan man uthärdat en långsam
och sömngifwande Ballet." Och författaren uttalar sin förtrytelse
mot de ömtåliga åskådare, som vända ryggen åt scenen, när
baletten börjar. "Igenom sin klemmighet sätta de sig sjelfwe utur
tilstånd at emottaga nöjet med samma förtjusning, som de, hwilka
med tolamod och ståndaktighet genomgå sit öde." Författaren
förklarar, att han med detta resonnemang ej afser*"hwad som kan
begripas under namn af Pantomime eller Caracters Baletter, utan
endast sådane som man hos oss wanligen får se, hwilka merendels
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
