Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Martin Lamm, Bidrag till kännedomen om Kellgrens journalistiska verksamhet i Stockholmsposten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kellgrens journalistiska verksamhet i Stockholmsposten 115
aldrig hafwa något nödwändigt sammanhang med Spectaelet, och
äfwen för sig sjelfwe betraktade, sällan innehålla någon ting
interessant; jemte det de altid äro sig lika."
Med kännedom om dessa uttalanden af Kellgren om operan tror
jag, att man utan tvekan måste tillskrifva honom också den långa
artikel " Om Operor", som genomgår två nummer af
Stockholmsposten år 1783 (n:o 162—163). Gluck nämnes ej här, men det är
alldeles i hans anda kritiken här går lös mot det äldre
operamaneret. Liksom i Iphigeniarecensionen klagas här öfver att
kompositören måste ge sångaren tillfälle att "låta beundra
böjligheten och lättheten i sin hals" genom en "myckenhet passager,
roulader och cadencer" (jfr ofvan s. 112), hur musiken "inblandar
en hop lekande dans-ide’er midt i en alfwarsam Piece". Och det
skildras hur skalden å sin sida måste underkasta sig aktörernas
pretention att hvar och en får sjunga "åtminstone en stor air".
Dessutom vilja de bästa rösterna nödvändigt sjunga tillsamman:
"Följakteligen nödgas Poeten flicka in i sit poeme Duetter,
Ter-zetter, Qvartetter, och så hela wägen." Denna kritik går nästan
ordagrant igen i skildringen af operans förfall i talet öfver
Wellander, där det skildras hur sångaren blifvit slaf af balettmästarens
nycker, "Compositören af Sångarn, och Skalden af dem alla; då
den sistnämnde, beröfvad både heder och belöningar, ålades at
sam-manflicka et föreskrifvit antal af Acter och Scener, med Arier, Duor
och Trior til viss mängd och af gifven meter" o. s. v. (S. S. 3
166). Denna likhet med talet öfver Well ander sträcker sig för öfrigt
in i detaljer. I tidningsartikeln talas det sålunda om
operalibrettis-ternas "narraktiga sed, at upfylla sina arier med liknelser af skepp,
lejon, tigrar, och andra sådana täcka idéer". Det är tvifvelsutan
härpå det syftas i åminnelsetalet, då det talas om att i en dålig opera
är "recitativet satt i epigrammer och Arian i liknelser". (S. S. 3 169.)
Också Kellgrens principiella ståndpunkt är här den samma
som i talet. Med sin skarpa kritik af den rådande operastilen afser
han ingalunda att fördöma operan som konstart. "Ibland de
åtskilliga slags Dramatiska Arbeten, är det som man kallar Opera
ganska mycket öfwer de andra, i anseende dertil at alla de wackra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
