Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Martin Lamm, Studier i Almquists ungdomsdiktning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Studier i Almquists ungdomsdiktning 151
kristet allvar Rosaura skall symbolisera. Betecknande är, att
Almquist redan i det ofvannämnda brefvet till Jonas Wærn direkt
påpekar, att sagan skall markera hans afståndstagande från den
nyromantiska religiositeten, som han finner alltför anemiskt trånsjuk:
Du har säkert funnit, så väl hos de moderna Tyskarne, som hos de
här Phosphoristerna, ett trånande efter andlighet, Religiositet o. s. v. men
som merendels kommer så pjunkigt och obehagligt. För mig har
Eeligio-nen i sådant skick ej något lockande (ehuru jag väl vet, att menniskan i
en viss period af förädling måste befinna sig på denna punkt — men hon
skynde sig snabbt derifrån!). Deremot är jag fast öfvertygad, att
Christendomens grundmyther äro förenliga med en Grazie, som man annars trott blott
finnas i den hedniska grekiska konsten. För att visa huru jag tänker
möjligheten af en sådan förening har jag utbildat altsammans i formen af en
Saga. Den är införd i Sommarhäftet af Opoetisk Kalender.
Denna tanke, att förena antik nakenhet och gratie med
himmelskt allvar och "helgonoskuld", som man redan kan skönja i
Almquists tidigaste programskrifter, hade han ju i viss mån sökt
att praktiskt förverkliga i Murnis (jfr Warburg III s. 405).
Emellertid hade han sedan dess ytterligare grubblat öfver problemet. Samma
sommar, som han författar Rosaura, skrifver han d. 24 maj ett långt
bref till J. A. Hazelius om denna fråga, som jag måste utförligt
referera, då endast genom detta tankegången i sagan blir fullt begriplig.
Han bekänner där, att han delat vännens trånad efter
"naturpoesi" och därför med förtjusning njutit af de friska naturtaflor, som
själfva naturen kan erbjuda och som återspeglades hos skalder som
Homeros, Ariosto, Bellman och Dahlgren. Men han fann dock ej
därigenom sin trånad mättad och upptäckte snart, " att under
hvartenda löf gnagde en mask, som jag förut icke sett, emedan jag icke
sett Naturen på sin undre sida, på sin baksida, Nattsida":
Ach, min broder, vore det numera en möjlighet för mig (eller för
någon som blifvit framförd till den innevarande Tidens Mening) att vara
Hedning, huru roligt, huru lycksaligt skulle jag då icke hafva på jorden och i
den friska, frida Naturen! de ofvannämnda maskarne skulle då för mig vara
osynlige. Men nu ... när man vålmar, kan man icke med millioner
skatter eller bemödanden hindra sig från att valma. Denna Sehnsucht, som just
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
