Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Martin Lamm, Studier i Almquists ungdomsdiktning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Studier i Almquists ungdomsdiktning 177
Det är denna egendomliga sida af Almquists väsen, som
ådragit honom beskyllningar än för en fullkomligt hjärtlös mtellektualism,
än för ett egoistiskt känslofråsseri, som ej har någon verklig känsla
tillöfvers för andras lidanden. Almquist måste själf redan tidigt
ha hört dylika beskyllningar. Åtminstone finna vi dem redan
framställda i Amorina (s. 45; utförligare i den definitiva upplagan än i
originaltexten). Den döende modern anklagar Henrika för köld:
Ditt sinne är för kallt och eget, dotter.
Jag nog har sett din blick, då du dig ensam
Har trott. Likt detta skimmer ifrån solen,
Som bryr sig ej om någonting i världen,
Då det på dalens löf och liljor sväfvar,
Så har jag sett ditt väsen, just som intet
Omkring dig vore värdt en tår af dig?
Och fadern beskyller henne för en pjunkig sentimentalitet, som
saknar förmåga att ryckas med af verklig sorg (Am. s. 69—70):
Hon ja, — hon har visst känslor, öfverspända för sådant, som är
ingenting. Men förmoden I, att hon känner någonting vid en rörande anblick,
såsom denna. Nej, mina vänner, vid sådant känner hon intet, jag säger
eder, intet.
Det förefaller mig, som om hvarken den ena eller den andra
förklaringsgrunden vore uttömmande. Almquists känsla är af det
ömtåliga, sönderreflekterade slag, som man kanske aldrig träffar
i så utpräglad form som här i norden. Den förlamas både af den
oafbrutna själfanalysen och af det outhärdliga medvetandet om
främmandes kontroll. Den saknar därför omedelbarhet, är osäker om
sig själf och finner oftast först sitt uttryck, när det är för sent.
En människa af denna läggning kommer inför yttervärlden än
att synas meningslöst hård och kall, än öfverspändt ädel och
blöt-hjärtad. Själf har hon ofta hvarken samvetskval eller
tillfredsställelse öfver sitt yttre uppförande. Det enda viktiga är för henne
att pröfva sin egen känslas inre äkthet.
Almquist ansåg sig — såsom vi sett af den ofvan citerade
karakteristiken af Henrika i Eos — ha en förklaringsgrund till
Samlaren 1915. \ç>
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
