Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Martin Lamm, Försoningstanken i Tegnérs Frithiofs Saga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4 Martin Lamm
försoning framställdes i olika mysterier under olika bilder, men i
de flesta genom läran om en Gud, som iklädt sig dödligheten, lidit
och dött. Om man ej alltid hämtat sina föreställningar om
hedendomen från dess offentliga religion, skulle man för länge sedan ha
insett, att hedendom och kristendom alltid stått samman och att
kristendomen uppstått ur hedendomen genom att göra mysterierna
offentliga. Mytologien är endast religionens exoteriska sida; dess
gestalter äro personifierade naturfenomen. Endast denna sida af
religionen lämpar sig för poetisk behandling, och vill man skapa
en universell mytologi, bör man återvända till den symboliska
naturuppfattningen, låta gudarna åter taga naturen i besittning och fylla
den. Den esoteriska sidan af religionen lämpar sig ej för sinnlig
framställning. Skall den poetiskt behandlas, bör det ske i hemliga
och heliga sånger, sådana som de gamles voro.
Tegnér har redan tidigt lärt känna Schellings "Philosophie und
Religion", hvars idéer jag här endast flyktigt kunnat referera. I
det af A. Nilsson och B. Möller1 utgifna referatet af "Schellings
Identitets System", som af dem dateras till omkring 1809, är
nämligen, enligt hvad jag funnit, det sista partiet intet annat än en
sammandragen redogörelse för Philosophie und Religion. Af detta
referat att döma tyckes emellertid Tegnér vid den första
genomläsningen mindre ha fäst sig vid de mytologiska konsekvenserna
än vid själfva den nyplatonska grundtanken, vid läran om idéernas
affall och den slutliga försoningen mellan det ändliga och det
oändliga. Det är ju just under åren efter läsningen af denna skrift,
som Tegnér i sina dikter börjat ge uttryck åt platonistiska
åskådningar, och man kan fråga sig, om ej Schellings kristnade
nyplato-nism härvid spelat en rätt betydande roll för honom. En närmare
blick på hans referat synes mig bestyrka detta antagande. I detta
har Tegnér vid sin redogörelse för Schellings lära om
världsförsoningen tagit sin utgångspunkt från hans af Plotinos inspirerade
uppfattning af stjärnorna såsom de första fallna väsendena, hvilka
utgjuta en afglans af den eviga skönheten öfver den fallna
världens mörker. Människosjälen, som står i harmoni med dem,
1 Tegnér, Filosofiska och estetiska skrifter, Sthlm 1913, s. 218.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
