Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Martin Lamm, Försoningstanken i Tegnérs Frithiofs Saga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Försoningstanken i Tegnérs Frithiofs Saga 7
uppfattning sökt att ge en symbolisk tolkning af den nordiska
gudaläran, gör Tegnér i sitt bref till honom (13 juni 1811, Saml. 1910
s. 241 f.) invändningar mot att använda en tvåtusen år gammal
religionslära som "ett slags Commentarius öfwer ett modernt system
i Metaphysiken". Han ställer sig öfver hufvud pessimistisk mot
alla försök att systematisera mytologien och gör i förbigående ett
utfall mot Grundtvig.
Läser man brefvet omsorgsfullt, får man dock det starka
intrycket, att det ej är mot själfva den symboliska myttolkningsprincipen,
som Tegnér vänder sig, utan mot den mycket våghalsiga tillämpning,
som Atterbom gjort däraf. Han erkänner, att den idé, som ligger till
grund för de mytologiska anmärkningarna, är "rätt genialisk" och
att " dess widare utförande" både i historiskt och filosofiskt
hänseende skulle vara af intresse. Han påpekar, att detaljerna i ett
mytologiskt system oftast ha ett historiskt ursprung och att man
därför lätt råkar på villovägar, då man försöker att symboliskt
uttolka och systematisera dem. "Kände wi Asaläran i sin
ursprungliga renhet, sådan som ingifvelsen, ej Tiden, bildat henne, som ett
Konstwerk, ej som ett Historiskt factum, så wore utan twifwel
förhållandet helt annat." Som vi se, snuddar Tegnér redan här vid samma
af Schelling inspirerade tanke, som han sedan i Försoningen klart
skulle ge uttryck åt, att man bakom den af historiska tillsatser
grumlade nordiska mytologien skulle kunna skönja resterna af en
ursprunglig, gudaingifven religion, som innehölle alla religioners
grundsanning, läran om naturens affall från det gudomliga och dess
återförsoning därmed, framställd under bilden af en döende gud.
Att Tegnér ej förr än i Frithiofs Saga kommit att framlägga
denna uppfattning beror väl närmast på att han i sina tidigare
dikter användt den nordiska mytologien för helt andra syften. Både
i brefvet till Atterbom och i det bref till Adlerbeth, hvari han
antog invalet i Götiska Förbundet, har han uttalat sig ganska
misstroget om utsikterna till en poetisk renässans af den nordiska
forntiden: "Fädernas heliga anda hwilar nu en gång för alla i våra
ättehögar, och den stora döde kunna wi ej uppväcka." Den enda
möjligheten vore att behandla stoffet med fullkomlig poetisk frihet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
