Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Martin Lamm, Försoningstanken i Tegnérs Frithiofs Saga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6 Martin Lamm
Och i Solsången blir ju solen prototypen för den fallna
skapelsen, som i förintelsens stund skall återförenas med sin skapare:
Men det kommer en stund,
dà din gyllene rund
springer sönder: dess knall
manar verlden till fall.
och försonad allt nog
dig den Evige tog
som ett barn på sin arm,
och nu hvilar du ut
invid faderlig barm.
Det torde knappast vara någon konstruktion, om man antager,
att Tegnér redan nu spårat en inre förbindelse mellan denna lära
om en försonande världsbrand och den nordiska Ragnaröksmyten,
som han samtidigt för första gången berört i Den gamle Hedningen.1
I slutet af sitt Schellingreferat omnämner Tegnér Schellings
uppfattning af världshistorien såsom "en sig efter hand
utvick-lande Guds uppenbarelse", men omnämner ej de konsekvenser
beträffande religionen och mytologien, som Schelling dragit ur
denna sats. Några försök att tillämpa denna åskådning på den
nordiska mytologien gör han ej heller i sina tidigare mytologiska
uttalanden, hvilka, såsom Nilsson framhållit, i allt väsentligt röra
sig i Herders och Schillers banor. Och då Atterbom i noterna till
sitt Skaldarmal just med utgångspunkt från Schellings mytologiska
Ofta i drömmen
hörde jag er i min själ.
Är det månne ej Schellings ord om minnet af samklangen och harmonien
från det sanna universum, som hvarje själ för med sig från
intellektualvärlden, men glömmer i sinnesvärldens rus, som här föresväfvat Tegnér? (Jfr
Schelling, a. a. s. 47.)
1 Ett indicium på hur nära dessa båda motiv ligga för honom synes man
mig ha i hans under sinnessjukdomen 1840 gjorda försök att sammanarbeta
dem i en dikt, betitlad »Ragnarök eller Sång till Nordstjernan». Dikten, som
Tegnér själf benämner »En apekatt till Solsången», utgör i stora delar endast
en variation af Solsångens tema, förenadt med en Ragnaröksskildring, som är
en återklang af den, som inlagts i Försoningen. Endast detta parti af dikten
har (af Tegnér själf) publicerats under titeln Ragnök.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
