- Project Runeberg -  Samlaren / Trettiosjunde årgången. 1916 /
23

(1880-1935)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Martin Lamm, Försoningstanken i Tegnérs Frithiofs Saga

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Försoningstanken i Tegnérs Frithiofs Saga 23

Som en lefvande Messias
i vårt hjerta uppenhar,
född af oskuld, som Marias,
bild, som han, af verldens far,
kom, Försonlighet, och köp oss
ur det Ondas hand igen.
I din helga vilja döp oss
till den nya födelsen.

Kristi offerdöd blir alltså endast det oupphinneliga mönstret
för den försoning, som enhvar själf måste upplefva. Kristus har
visat oss vägen, men ej borttagit våra synder:

Hvad sjelf du brutit gäldar ingen ann för dig.

Det är Tegnérs starka etiska patos, som föranleder honom att
liksom Swedenborg — med hvars opposition mot
"justifikations-teorien" han varmt sympatiserade (se bref till Brinkman 17 mars
1825)—förkastaden ortodoxa satisfaktionsläran. Naturligtvis ligger
här den Kantska pliktmoralen bakom, och det är fullt förklarligt,
att Tegnér ej kunde nöja sig med den något konstfullt tillspetsade
argumentering, hvarigenom Kant själf fann möjlighet att undvika
en direkt brytning med satisfaktionsläran.

I en odaterad anteckning (jfuppl. VI, 394 f.) har Tegnér själf med
yttersta klarhet dragit kontentan ur sina uttalanden om försoningen
i Nattvardsbarnen och i Frithiofs Saga. Jag tillåter mig att citera
den i dess helhet, så mycket mer som den ofta brukar anföras
styckevis och misstolkas:

Försoning i lifvet är blott ett annat namn på bättring. Dess borgen
är döden. I bägge afseenden är Kristus dess högste representant. Men en
hvar som genom lära, lefverne, död föranleder dertill, försonar i sin mån.
»Vixere fortes ante Agamemnona.»

Att anse försoningen såsom något för länge sedan afslutadt, är orimligt.
Den är tvärt om någonting oupphörligt fortgående både i verldshistorien och för
den enskilde: »försoningen varar som tiden». Tänkes den såsom en gång
fulländad i hvarje menskligt bröst, då inträder Guds rike på jorden. —
All annan försoning än den jag sjelf åstadkommer, är indirekt, åtminstone
här i lifvet. Detta är meningen af Balders-prestens ord i Frithiof:

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 18:22:33 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/samlaren/1916/0031.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free