Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Martin Lamm, Försoningstanken i Tegnérs Frithiofs Saga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Försoningstanken i Tegnérs Frithiofs Saga 25
s. 134 ff.). Detsamma kan konstateras i fråga om hans förhållande
till Schellmgs religionsfilosofiska spekulation. "I vetenskaperna
herska de symboliska åsigterna", yttrade han i sitt jubelfesttal med
hänsyftning på den schellingska naturfilosofien. "Lösa de också
icke den stora gåtan, hellre tänker jag mig dock naturen som ett
lefvande djur än som en död klump." Något liknande har han
säkerligen känt i fråga om Schellings mytologiska symbolik. Den
gaf en poetisk förklaring af religionens väsen och uppkomst, om
också ej dess teorier kunde anses vetenskapligt bevisade. Lika
litet som hans sympati med den schellingska naturfilosofien hindrade
honom från att kritisera de svenska adepternas abstrusa
användning däraf, lika litet fann han sig på det mytologiska området af
sin anslutning till Schellings grundåskådning nödgad att acceptera
den tillämpning däraf på den nordiska mytologien, som Grundtvig
och Atterbom gjort. Men framför allt stöttes han tillbaka af de
tyska och svenska schellingianska romantikernas kristendomskult.
Mot det "metafysiska afguderi, som nu drifves med kristendomen",
protesterar han både i tal och bref. Och han tror sig ha funnit
motgiftet däremot i Schellings egna idéer, rätt utdragna i sina
konsekvenser. De visade ju, att kristendomen ej var den enda
uppenbarade religionen, att dess hufvudlära, försoningen, varit den
innersta kärnan i alla tidigare, högre religioner. Jag har visat,
att hans slutsatser voro radikalare än Schellings, men de stodo ej
i strid med själfva den teoretiska stommen i Schellings
religionshistoriska åskådning. Schelling byggde ju i mångt och mycket på
den grund, som lagts af Lessing och Herder — hvilka äfven direkt
påverkat Tegnérs religiösa uppfattning1 — och Kuno Fischer har
påpekat,2 att Strauss i sitt Jesu Lif utgår från Schellings
mytologiska förklaring af kristendomen.
Min föregående undersökning har ju uteslutande rört den
försoningslära, som Tegnér låter Baldersprästen förkunna i Frithiofs
1 Jfr E. Wrangel, Tegnér och ortodoxien (i Skrifter tillägnade Pehr Eklund).
2 Geschichte d. neueren Philosophie VI, s. 831.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
