Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Martin Lamm, Försoningstanken i Tegnérs Frithiofs Saga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
26 Martin Lamm
Saga. Nu några ord om det sätt, hvarpå han låter Frithiof vinna
försoningen. Det är klart, att denna Frithiofs försoning i mycket
betingas af Tegnérs ofvan refererade försoningslära, men den kan dock
ej enbart förklaras därur. Tegnér har, om också endast med några
enkla konturer, sökt att skildra en psykologisk process.
Hvari består egentligen Frithiofs skuld? Alla granskare af
dikten äro ense om, att Tegnér afsiktligt sökt förmildra Frithiofs
brott. Man har påpekat, att han ej såsom i sagan håller sina
kärleksmöten i Baldershagen med ringaktande trots mot guden, att
han ofrivilligt sticker templet i brand. Och man har funnit det
egendomligt, att Tegnér, samtidigt som han minskat hjältens
objektiva skuld, mycket starkare än sagan betonat hans skuldmedvetande.
Den förklaring Ljunggren (a. a. II, s. 44) sökt ge af detta
förhållande, att Tegnér här skulle ha rönt inflytande från den grekiska
tragediens ödesuppfattning, förefaller ej öfvertygande. Enligt
Ljunggrens af flera senare forskare upptagna hypotes*skulle nämligen
Tegnér här velat framställa " den tragiska skulden efter antik
uppfattning", för hvilken det karakteristiska är, "att den framställes
såsom på en gång ett verk af den handlande hjelten och af en utom
honom stående makt, såsom på en gång skuld och oskuld". Det
är emellertid af Tegnérs sparsamma uttalanden mycket svårt att
med säkerhet sluta sig till, om han haft den af Ljunggren
framlagda uppfattningen om den antika tragiska skulden och ännu
svårare att konstatera dess tillvaro i själfva dikten.
Visserligen talas det mycket om nornorna och ödet, men det markeras,
att denna åskådning är de uppträdande nordbornas, ej skaldens.
Frithiof själf betraktar sig ju som en lekboll för grymma gudar,
men från denna åskådning befriar han sig genom sin psykologiska
kris i slutet af dikten, och i den lära, som Baldersprästen förkunnar,
finnes ju intet rum för någon skuld, för hvilken ej individen skulle
bära fulla ansvaret: "Hvad sjelf du brutit, gäldar ingen ann’ för
dig." Att han samtidigt häfdar, att människans förtjänst ej är
hennes egen, att det bästa inom henne är "goda gudars gåfva",
står ju ej på något sätt i konflikt härmed.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
