Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sven Cederblad, Lidner och Stagnelius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Lidner och Stagnelius 51
Det är långt ifrån den enda gången, som Ling- och
Lidnerimpulser samverka i Stagnelii dikt.
Det är af ett visst intresse att konstatera dessa reminiscenser
från Ling och Lidner som belägg på ett starkt modernt inflytande
i Stagnelii körsånger. Warburg synes mig öfver hufvud
öfverskatta den antika tragediens direkta betydelse för Stagnelii
fornnordiska dramer. Han talar exempelvis om de "i fullt antik stil
hållna körerna" (111. Litt. III sid. 371.) Detta innebär väl en ej liten
öfverdrift. En mera detaljerad analys af dessa körer — något som
dock faller utom ämnet — skulle enligt min mening visa moderna
inslag i mängd och ge som resultat, att de närmaste förebilderna
vore körerna i Agne. Stagnelii rimmade metra återgå i stort sedt
på Lings operaartade körer, och tankeinnehållet är nära besläktadt
med Agnes körsångers.
Med all rätt säger visserligen Warburg om den bekanta
körsången :
Yäl mig att till storhet och ära
Jag icke af ödet blef danad,
(IV: 106, 135 ff.)
att den är af "rent Sophokleisk stämning".
Denna körsång, som för öfrigt i fortsättningen har en mera
modern karaktär, är dock ganska enastående med sin utprägladt
antika färgton.1
Efter denna utvikning, hvartill Lidnerinslaget i körerna gifvit
anledning, skola vi undersöka Lidners betydelse för dramat i dess
helhet. Lidner har ej blott betydt mycket för Stagnelii korlyrik,
äfven rent dramatiskt har Stagnelius lärt af honom.
Dramat uppbäres af Ödagestalten. Mindre intresserar Visbur,
han spelar en passiv roll, hans karaktärsdrag: en sorglös hybris
som hos Oidipus före lyckoomkastningen, en storsint frikostighet och
ett obetänksamt ädelmod äro troget kalkerade efter Lings Agnetyp.
Blickar och tankar dragas till Öda, den djupast tragiska karaktär,
som Stagnelius tecknat, med storhet och värdighet i hållningen
1 Nära besläktad med grekisk korlyrik är äfven slutkören i fjärde akten
af Sigurd Ring, till hvilken man nog kan påvisa antika motstycken t. ex.
Euripides Troades v. 214 ff.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
