Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sven Cederblad, Lidner och Stagnelius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Lidner och Stagnelius 63
Det har ofvan framhållits, att Stagnelii skräckdramer böra ses
mot bakgrunden af hans skräckromantiska lyrik, och detta för oss
öfver till Lidners betydelse för denna genre. Böök har flerstädes
i sin kommentar vidrört saken och äfven behandlat den i sina
Studier i Stagnelii ungdomslyrik, och jag har ej mycket att tillägga.
Det är, som Böök här och hvar framhåller, hufvudsakligen element
från Oehlenschläger och Lidner, som ingå i Stagnelii skräck- och
förgängelsefantasier. Betecknande är dikten Elegi (I sid. 225),
där intryck från Lidner och Oehlenschläger sammansmälta, men
där dock en personlig stämning af verklighetshat, ensamhetskänsla
och dödsaningar bryter fram. Böök yttrar härom (Studier i
Stagnelii ungdomslyrik sid. 86): "Det vore icke svårt att i denna Elegi
bestämt urskilja de Oehlenschlägerska elementen från de Lidnerska.
Ufvarnas rop, klockklangen, dimmorna, som likna spöken och
blixtarnas sken, det är den Lidnerska nattstämningen; den är mera
vagt och allmänt romantisk, den består i ljud- och ljusfenomen.
Men när dödsförberedelserna skildras i konkret form, med en
åskådlighet, som suggererar en verklig skräckstämning, när Dödens fe
lockar med spel och sång, då har man intrycken från
Oehlenschlägers sensuellt robusta fantasi."
Denna af Böök här uppdragna skillnad mellan Lidner och
Oehlenschlägerelement gäller ej blott denna dikt utan Stagnelii
skräckromantiska lyrik i dess helhet. I någon mån skulle man kunna
utföra denna jämförelse vidare. Oehlenschläger har försett
Stagnelius med konkreta detaljer och motiv: i sina spökballader berättar
Stagnelius efter Oehlenschläger en förfärlig händelse, hos Lidner
finner han fasan inför hela tillvaron, den förskräckande
världsuppfattningen och världsbilden.
Böök har vidare fullt öfvertygande framhållit, hur skillnaden
mellan Stagnelii och Oehlenschlägers poetiska naturer träder fram
i deras skräckromantiska balladdiktning. För Oehlenschläger var
denna genre blott en genre bland andra, "ett bevis på allsidigheten i
hans sensibilitet", för Stagnelius åter ett uttryck för egen oro och
förtviflan, för en ständig känsla af dödens närhet. Äfven häri
sluter sig Stagnelius närmare till Lidner, också hos denne har skräck-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
