Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sven Cederblad, Lidner och Stagnelius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
64 Sven Cederblad
dikten blifvit jaglyrik (Midnatten, Melankolisk sång, för att nämna
några af de dikter, som enligt Bööks kommentar bevisligen
direkt påverkat Stagnelius). Det är här ett exempel på hur
Stagnelius genom nära anslutning till Lidner finner uttryck för sitt
inre lif.
Äfven på ett annat område har Stagnelius tagit djupa intryck af
Lidner: på naturskildringens. Ofvan är påpekadt, hur osjälfständigt
Stagnelius i Visbur slutit sig till Lidners teknik i sina skildringar
af naturen i uppror. Men detta är af mindre intresse.
Stormskildringar äro sällsynta i Stagnelii dikt, och där de förekomma (Elegi I: 225,
Elegi I: 206), är enligt Bööks kommentar afhängigheten af Lidner
synnerligen stor. De äro ett af de ytterst få exemplen på att
Stagnelius mottagit råstoff utan att förädla och bearbeta det till
originella konstverk, af det enkla skälet, att världen i storm och uppror
ej harmonierade med hans egen fantasivärld. För eftervärlden står
Stagnelius som diktaren af den "näktergalsbebodda" lunden, där
"ambraviolerna" dofta, den "tonfulla" bäcken susar, månens
dallrande ljus silar ned mellan trädens löf, och där "allt af kärleken
besällas"; hans fantasi söker sig bort till nejder, skapade af
sinnenas half vakna drömmar om all åtrås stillande och uppfyllelse:
alla dofter äro där vällukter, alla ljud toner, ljuset faller dämpadt
och är en vällust för ögat, allt sofver och berusar de älskande.
Litterärt sedt återgår detta landskap ytterst på rokokoidyllens
arkadiska ängd, som bildar ramen för herdens och herdinnans
kärleksscener. I detta landskap spelar handlingen i operorna
Nar-cissus och Cydippe samt i Stagnelii pastorala pastischer. Böök
har i sin kommentar till de sistnämnda visat denna naturskildrings
afhängighet af Oxenstiernas och Gessners herdedikt.
Hufvudskillnaden mellan Stagnelii första och hans senare
naturskildring ligger ej så mycket i det yttre skildringssättet — att
det har vunnit i formfulländing och prakt säger sig själft — utan i
sättet att uppfatta naturen. Stagnelius icke blott ser naturen, han
känner, förnimmer den, hans naturkänsla har blifvit subjektiv.
Samtidigt har den fått sin utprägladt sensitiva karaktär. Den har också
blifvit panteistiskt världsomfamnande. Utvecklingen till denna "ro-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
