Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Henry Olsson, Tegnérs episka och dramatiska planer under Frithiofsåren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
86 Henry Olsson
på Guds makt, sjelf ge ut hela Frithiof och kanske äfven något
annat."
Sammanställer man dessa brefuttalanden rörande de fem sista
sångerna framgår det, att ordningsföljden mellan dem brytes så till
vida, att den sista fullbordats före åtminstone en del af de andra.
Vidare lägger man märke till, att skalden just månaderna, innan han
omtalar den sista sången såsom färdig, uttalar sig mycket
pessimistiskt om arbetet på dikten, under det han, så snart han
fullbordat denna, ser mycket hoppfullt på möjligheterna att snart kunna
helt afsluta verket (brefvet d. 13 april). Onekligen förefaller det
därvid, som om det varit denna, som vållat de största
svårigheterna och bekymren och kommit honom att för en längre tid
alldeles nedlägga arbetet på "sagan" (brefven den 21 jan. och
11 febr.). Han skulle alltså redan under 1820 ha sysslat med
Försoningen.
Men under sådana förhållanden blir det väl en öppen fråga, om
icke Försoningen till sina hufvuddrag varit färdig före
Nattvardsbarnen, som utkom kort före jul 1820. Det intryck, man får af en
undersökning, är i alla fall, att Nattvardsbarnen föranledts af
Försoningen på så sätt, att skalden först gripit sig an med den senare
dikten, men, då han funnit denna mera kräfvande än han trott,
med den förra dels velat göra en förstudie för den sång inom
Frithiofs saga, han själf ansåg som den viktigaste, dels velat skapa
sig ett forum för de synpunkter i försoningsläran, han icke kunde
pressa in i den trånga ramen för en fornnordisk dikt. Den nya
dikten skulle således på samma gång utveckla ämnen, som
aktualiserats genom Frithiofs saga, och utgöra en förstudie för
denna. (Jfr Lamms uppsats.) Och precis på samma sätt har
Axel i det föregående setts i sitt förhållande till
vikingaromanserna i sagan.
Vid en jämförelse mellan Nattvardsbarnen och Axel finner man
icke många likhetspunkter mellan de ämnen, som behandlas i
de båda dikterna, i den ena försoningsmotivet, i den andra
krigar-lifvet och kärleken. Och dock har skalden visat oss dem
oupplösligt förenade i Frithiofs saga. Det är då intressant att se, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
