Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Henry Olsson, Tegnérs episka och dramatiska planer under Frithiofsåren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tegnérs episka och dramatiska planer under Frithiofsåren 87
dessa, som det tycks, disparata element mycket tidigt utlöst sig i
själfständiga romanser. Det förefaller, som om skalden velat på
så sätt från början klargöra ämnet för sig i hela dess vidd. Dessa
sånger, som dessutom fått plats, den ena i midten, den andra i
slutet af sagan, äro Vikingabalk och Försoningen och, om den teori,
som här förfäktats rörande deras avfattningstid, är riktig, skulle
de ha blifvit de punkter, kring hvilka de öfriga sångerna naturligt
kommit att gruppera sig. Men vidare hafva de äfven blifvit
utgångspunkter för digressioner från och närmare utveckling af
ämnena, då skalden funnit de enskilda romanserna bilda för trång ram
för hans tankar och synpunkter i frågan eller hindra en friare
framställning. Hit höra alltså å ena sidan Axel, å den andra
Nattvardsbarnen, Gerda och Blotsven.
Vända vi oss till de femton första romanserna, är osäkerheten
i tidsordningen ännu större. Så vidt vi kunna se, tycks dock
skalden, när han grep sig an med denna första del, hafva tagit upp
arbetet från början och äfven fortsatt det någorlunda i tidsföljd.
Af ett bref till Martina v. Schwerin den 23 maj 1822 framgår,
att han icke genast, efter det han afslutat senare delen, tagit itu
med förra hälften af diktverket. Det heter nämligen där: "Sedan
Frithiof nu snart ett år legat afsides, bar jag åter börjat
sysselsätta mig dermed, för att, om möjligt är, utge den fullständig i
vinter. Behandlingssättet i romanser medför, bland annat, äfven
den svårigheten, att hvarje romans gerna blir ett helt för sig sjelf,
och det är svårt, ja nästan omöjligt, att tillvägabringa någon
öfverensstämmelse i ton och anda mellan alla dessa särskilda bitar."
Ätt skalden härvid åsyftar de första sångerna, torde väl vara
säkert. — Redan en månad tidigare (25 april) hade han på samma
sätt berättat för Brinkman, att han "nu åter företagit Frithiof,
som länge legat afsides". "Om jag får vara frisk", tillägger han,
"hoppas jag kunna ge ut den i höst eller senast i vinter."
Samtidigt hade han insändt den första sången som prof. Att Tegnér
omedelbart därefter fortsatte med andra och tredje romanserna, visas
af, att han den 21’U och 26/e 1822 lånat Thorsten Vikingssons saga.1
1 Silow, anf. arb., s. 59.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
