- Project Runeberg -  Samlaren / Trettiosjunde årgången. 1916 /
109

(1880-1935)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gustaf Lindstén, Några okända dikter af Kellgren, Leopold och Bellman

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Några okända dikter af Kellgren, Leopold och Bellman 109

Att tusend menskjor dö, kan ej min ordning störa,
När Yarlsen(!) är och blir ett outösligt arf:
Men att en Ehrensvärd till lifvet återföra,

Det fordrar Tidehvarf.

Den häpna Bygden sig mot grafven synes luta;
Död, säger hon, tag fritt det rof som till dig hör:
Men aldrig skall hans lof, hans namn, hans minne sluta

För’n sielfva Tiden dör.

Nej, ropar Snillets Gud och hela rymden blänker

Där Han sig sänker ned uppå en Silfversky,

Min magt det endast är, som evigt minne skänker;

För mig skall glömskan fly.

En bok, som blott bestod i några blad af Lager,
Och kallas Minnets bok, Han tager ur sin famn,
Och på dess gröna blad de gyldne strekar drager

Som teckna Hjeltens namn.

Två unga krigsmän ock till detta rummet hasta,
De se uppå hvarann; de se åt Himlens loft;
Yid grafvens bräddar sig af vördnad nederkasta

Och kyssa Hjeltens stoft.

De skynda åter bort, och denna önskan giöra:
Må Ehrnsvärds vålnad städs för våra ögon stå!
Må Minnet af Hans dygd oss på de vägar föra,

Som upp till äran gå.

Här endast Agget är, som frögdetecken gifver,
Då det i grafvens natt sin ovän störtad ser;
Men då i Gustafs hand det spiran varse blifver

Det sig på flygten ger.

Men vreden brinner ren i Gustafs stora hjerta,
Han Agget med ett hugg till marken tappert slår:
Du skall ej Oskuld mer med Lastens färgor svärta,

Och ge Förtjensten sår.

Strax stupar Trollet kull, och hela jorden gungar.
Det ryter, stiger upp, men tumlar åter ner;
En afgrund öpnar sig, där eld och svafvel ljungar

Och agget fins ej mer.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 18:22:33 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/samlaren/1916/0117.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free