Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gustaf Lindstén, Några okända dikter af Kellgren, Leopold och Bellman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
110 Gustaf Lindsten
III.
En visa.
1 glada rum, i ljufva Säten
Där jag Camilla fordom såg;
Där jag, bland Näktergalars läten.
Förtjust vid hennes fötter låg.
Det är hos er jag fordom njutit
De ljufsta känslors tidsfördrif;
Det är hos Er som har förflutit
Den vackra delen af mitt lif.
Hur var ej då min lycka mogen!
Hur såg jag ej min Sällhets högd!
Camilla svor, att bli mig trogen.
Afvundens, Gudar, åt min frögd!
Men snart de glada dagar gömmas,
Den falska flyr–––Jag svär emot:
Camilla skall för evigt glömmas;
Men Astrild skrattar åt mitt hot.
Jag fåfängt qväf ver i mitt hjerta
En eld, som tändes hvar minut.
Du, enda läkdom för min smärta,
Död! — — — Kom och blif min kärleks slut.
IV.
Saga.
Apollo skal en gång, i et Olympiskt spel,
Där han behagat sjelf i täflan taga del,
Vid någon hastig fart den måttstock råkat tappa,
Hvarmed, i forna dar, han pröfvat dygd och vett,
Och efter hvilket mått han vissa grader gett,
Som hvar och en förtjent på ärans heders-trappa.
Nu, vid en Frögde-fest, då lärdom skulle lönas
Med högsta äre grad, som fans,
Och de, som värdigt fått en vunnen Lager-krans,
Med mera heder borde krönas,
Apollo, nitisk om en ära,
Som altid fölgt de val, han förr så noggrant gjort.
Då ingen ann?, än den, hvars lärdom prydas bordt,
Fått högsta hederstecknet bära,
I Guda-nit, i ädel harm
Af detta urval blef så varm,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
